Skip to content

Bokrecension: Vril – den kommande rasen, av Edward Bulwer Lytton

augusti 19, 2016

Edward_George_Earle_Lytton_Bulwer_Lytton,_1st_Baron_Lytton_by_Henry_William_Pickersgill

Mitt utannonserade projekt att sluta läsa böcker går väl sisådär. Sedan det nyss länkade blogginlägget publicerades den 7 april har jag läst 14 böcker, vilket inte är så jättemycket, men inte så jävla lite heller. 12 av böckerna har varit rena underhållningsromaner – för oss som betraktar en bok om Håkan Juholt som “underhållning” då – men det betyder förstås att två är titlar som jag ville ha läst snarare än att läsa: en bok om islam (för att sparka lite liv i mina snart fullständigt bortglömda islamologi-studier) och så “Vril – den kommande rasen”, en science fiction-bok från 1800-talet utgiven på Vertigo. Gamla vanor dör svårt.

Jag kan fortfarande inte säga vad som drev mig att lägga just den titeln till min bibliotekslånehög jämte Conn Iggulden och Stephen King. Kanske krävde mitt undermedvetna lite intellektuella fibrer till allt sockrat fläsk. Eller så kände jag på mig att jag skulle komma att behöva material till denna blogg. Jag har ju några Patreons som jag inte vill göra besvikna.

Enligt efterordet var Edward Bulwer Lytton sin tids Jackie Collins eller Stephen King, en pålitlig leverantör av globala bästsäljare, som myntade uttryck som ”pennan är mäktigare än svärdet”. Det var tur att jag läste efterordet först, då det försedde mig med den information som krävdes för att göra läsningen uthärdig. “Vril” är nämligen en fruktansvärt tråkig, och på många sätt usel, bok. Precis som det mesta som skrevs på 1800-talet, ur mitt samtida perspektiv. Att den var så oerhört populär i sin tid gör den dock intressant som en slags läsning av det borgerliga 1800-talets mentalitet.

Redan bokens struktur hade förkastats av vilken samtida förläggare som helst redan på idéstadiet: bokens tråkiga huvudperson blir förevisad en ny okänd värld av dess artiga invånare, som ingående redogör för den nya världens historia, vetenskap, sociala struktur och zzå vidrrrzzz.

Precis mot slutet förekommer vad man med lite god vilja skulle kunna kalla ett spänningsinslag, då huvudpersonen plötsligt hotas med döden då han överträtt ett lokalt tabu. Men det hela skildras så tillknäppt och autistiskt att jag bläddrar förbi partiet under samma slöa halvintresse jag med nöd och näppe lyckats uppbåda för resten av boken. Alldeles oavsett då att man utifrån bokens premisser redan vet att han kommer överleva.

Den första och viktigaste skillnaden mellan 1800-talets kulturkonsumenter och dagens bortskämda publik är förstås att tillgången var oändligt mycket mindre. Böcker var dyra och relativt få – det ges ut mer böcker under ett år idag än det gjorde under hela 1800-talet – och dess enda konkurrent inom den berättande konsten var den ännu dyrare teatern. Man får lite andra krav när man inte har det senaste århundradets samlade underhållning ett musklick bort. Behovet av att reta läsarens intresse med spänningsskapande moment och annat bör därmed ha varit betydligt mindre.

Man ska också komma ihåg att 1800-talets människor ännu hade utopia framför sig. Med undantag för den franska revolutionens kortlivade republik, och det amerikanska staternas ännu relativt färska experiment, låg de stora visionernas politik (nazism, kommunism, socialdemokrati) ännu framför dem. Den optimistiska tanken att det mänskliga samhället var ett problem som hade en given lösning hade ännu inte släpats runt i historiens ruttnande högar av lik, eller för den delen dragits genom en socialdemokratisk utredning. Alltså betraktade de sin framtid med samma blåögda optimism som när min tioåriga dotter funderar över sitt kommande yrkesliv.

En viktig skillnad mot min tioåriga dotter är förstås att 1800-talets borgare levde i en tid så smutsig, primitiv och våldsam att dagens Somalia framstår som utopia. För dem var “pest eller kolera” ett val man faktiskt rent bokstavligt talat kunde ställas inför, plus då hundratals andra smitsamma sjukdomar som vi idag utrotat, som smittkoppor och polio. Malaria förkom fortfarande så högt upp som i Sverige.

Jag ska inte tråka ut mig själv och er med ingående statistik vad gäller våld, barndödlighet, medellivslängd, medellängd, näringsintag, inkomster, kostnader, inomhustemperatur och så vidare. Vi kan bara konstatera att precis allt var mycket sämre på den tiden, även om vi jämför med de absolut värsta delarna av dagens värld, där modern medicin och smartphones ändå är tillgängliga och relativt vitt spridda.  

Det kan tyckas paradoxalt att ställa dessa livsbetingelser mot den naiva optimism som löper genom tidens litteratur, men kanske är den logisk rent psykologiskt. Ja, dels förstås att allt stadigt utvecklade sig åt det bättre, i alla fall rent tekniskt. Men nu tänker jag mig snarare ett traumatiserat barn, säg ett traffickingoffer, som bygger en fantasivärld med en patetisk liten trasdocka för att undfly verkligheten.

 Å andra sidan är det förmodligen en populärpsykologisk filmkliché snarare än ett typiskt PTSD-beteende. Mina psykologistudier börjar bli mig lika avlägsna som min termin med islam.  Trauma är trots allt något relativt – du traumatiseras av händelser som du vet ligger bortom det normala. Är t.ex våldtäkt den vanligaste formen av sex så är en våldtäkt inte traumatiserande. Är våldsnivån hög är inte våldsbrott traumatiserande. Och så vidare. I och med att 1800-talets människor levde på just 1800-talet ansåg de antagligen att levnadsvillkoren var drägliga och att elektriskt ljus och ånglok var ett löfte om en storartad morgondag. Större delen av min recension går dessutom ut på att de hade rätt. Allt blev bättre på alla sätt och vis.

Så jag måste nog be 1800-talets människor om ursäkt. Fortsätt dröm era storslagna drömmar om er framtid, så ska jag försöka njuta lite mer av att leva i dem.

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: