Skip to content

Den äkta Teratologen.

juni 20, 2016

cthuhlu

Så har den till sist avslöjats, kultursveriges mest kända hemlighet: att JVVF-författaren Nikanor Teratologen är mannen bakom det högproduktiva och antisemitiska flashback-kontot “Ezzelino”, ett rykte som har varit i svang åtminstone sedan i 2009.

Jag började själv gräva i ryktet 2013, när jag på litteraturfestivalen Littfest i Umeå något obetänkt råkade utlova en bok med titeln “Svart blod” på Bokbål förlag, ett löfte som sedan dess bitit sig fast som en igel på bland annat min wikipedia-sida. Ett sätt att fylla titeln med innehåll, som låg väl i linje med Bokbåls övriga förlagsverksamhet, var att stjäla materialet från någon källa, och det slog mig att Ezzelino-ryktet ännu inte utnyttjats. Min tanke var att jag skulle stjäla en bunt Ezzelino-inlägg från flasback och presentera dem i galenskapsordning som skönlitteratur under eget namn.

Jag tänkte mig att ett antal sköna metafrågor skulle uppstå, som frågan om upphovsrätt för inlägg som författaren inte ville kännas vid, frågan om hur vi tolkar material om det presenteras som hatiska inlägg på Flashback Forum eller som skönlitteratur, samt naturligtvis frågan om inofficiella hemligheter inom kulturlivet.

Med tanke på att Teratologen är en upphöjd författare, så ville kanske folk inte veta om att han låg bakom pseudonymen Ezzelino. Det skulle bli obekvämt för alla dem som gärna separerar författaren från verket, för att kunna avnjuta sin farliga litteratur med det småborgerliga samvetet intakt.

Hela projektet visade sig dock bli mer omfattande än jag trott. Som Expo rapporterar har Ezzelino skrivit 27 000 inlägg på Flashback, av vilka den absoluta merparten under senare år handlat om sport. Jag hade bara orkat samla ihop kanske en tredjedel av det nödvändiga materialet när Bokbål drog sig ur projektet i samband med att Dan Park greps av polisen på sitt vernissage. Bokbål gav ju som kanske bekant ut Dan Parks bok “Sieg” år 2009, och hade i och med uppståndelsen kring gripandet till sist tröttnat på den typen av kontrovers.

Innerst inne var jag lite tacksam, av flera skäl. För det första var arbetet förbannat trist, då merparten av Ezzelinos inlägg var magsura utgjutelser som inte uppnådde verkshöjd. För det andra var ju risken stor att boken skulle misstolkas. Kopplingen mellan Ezzelino och Teratologen var visserligen välkänd i min lilla värld, men den världen är ju ganska liten, och inte ens där var särskilt många så bekanta med Ezzelinos inlägg att de skulle känna igen dem vid en genomläsning. De allra flesta som skulle råka på boken skulle förmodligen bara tolka den som ren antisemitism, vilket oavsett tolkning skulle lämna läsaren med en smutsig känsla inför mitt namn, som jag ämnade nylansera i och med romanen “Blodtörst”. För det tredje kändes det inte riktigt bra att vara den som hängde ut Teratologen, oavsett hur indirekt. Jag är för möjligheten till pseudonymitet på internet, och därmed emot uthängningar av flashback-konton, med vissa undantag.

 Expo har förstås inga sådana dubier, och hänger därmed ut Teratologen efter att ryktet bekräftats, (direkt felaktigt annonserat som “kultförfattarens okända nazistkoppling”) troligen från Researchgruppens Flashback-dump. På Expressen rasar Matina Montelius mot en “outtalad överenskommelse” hon fantiserat ihop med “Älderomsorgen i Övre Kågedalen”, och på DN tycker Kristina Lindqvist att diskussionen om att skilja på upphovsman och verk blir “märkligt tom” inför “det högst verkliga hatet” från Ezzelino.

Det kommer nog inte som en chock att jag verkligen inte håller med Kristina Lindqvist. Tvärtom tycker jag diskussionen blir betydligt mer relevant och intressant i fallet Teratologen/Ezzelino än när den kretsar kring Céline, Ezra Pound, Martin Heidegger och andra döda författare på tryggt historiskt avstånd, vars verk och personer enkelt kan avfärdas med den tid i vilken de verkat.

Däremot kan det finnas anledning att jämföra Teratologen med en annan sedan länge död författare, nämligen H.P Lovecraft. I fallet Lovecraft kan man svårligen skilja verk och person, då det var just Lovecrafts rasism som gav liv åt hans verk, när han kanaliserade sin skräck inför rasblandningar och främmande folkslag i den cthulhu-mytologi som löper som en röd tråd igenom hans främsta verk, en skräck så starkt att det fångar läsare än idag. Lovecraft var i övrigt inte mycket till författare, utan hans mästerskap låg just i förmåga att levandegöra sin skräck inför rasfrämlingar.  Det betyder förstås inte att man måste vara rasist för att uppskatta Lovecraft. Den känsla han ger uttryck för – skräcken för det främmande – är mer grundläggande än det vi kallar “rasism”, och kan därmed kittla vilken läsare som helst. Men hade inte Lovecraft varit så sensibel inför främlingsskräcken, samma känslighet som gjorde honom till rasist, hade han helt enkelt inte kunnat fantisera ihop cthulhu. (Bara namnet stinker ju gammeldags kolonialism)

På ett liknande sätt verkar det förhålla sig med Teratologen. Det som gör “Äldreomsorgen i övre kågedalen” till en sådan läsupplevelse är inte staplandet av vidrigheter i hög på dialekt, utan bokens märkliga intensitet, som är svår att tänka sig i fall Teratologen inte på ett grundläggande plan hade hatat på allvar. Hade Teratologen varit ironisk och skämtsam, hade distansen till ämnet märkts i verket, som förlorat sin glöd och förfallit till buskis. Stor litteratur kräver ett allvar i botten.

När det kommer till litteratur av Teratologens slag värjer sig läsaren dock helst från detta allvar, då den talar till något inom en man inte riktigt vill kännas vid. Detta gäller kanske särskilt litteraturkritiker, som gärna blåser upp en bild av litteraturen som något nyttigt och etiskt, eller i alla fall inte direkt skadligt, gärna med litteraturen satt i ett motsatsförhållande till exempelvis nazismens barbari. När författare ändå uppvisar tveksamma drag, som rasism och antisemitism, vill man se detta som en problematisk spänning, som att den starka litteraturen uppstår trots dessa problematiska drag, så att man kan göra den bekväma skillnaden mellan verket och personen.

I själva verket går denna skillnad sällan att göra, särskilt inte med den typ av författare där diskussionen oftast kommer upp: sådana som Strindberg, Céline och Teratologen, intensiva författare vars temperament är en integrerad del av deras litteratur. Då duger det inte att sitta och fantisera fram en bild av Strindberg som någon slags progressiv socialist i första hand, att ursäkta Céline med dennes samtida klimat eller att åberopa någon överenskommelse man hittat på med Teratologen om att allt bara är på skoj. Hatet är en stark och grundläggande mänsklig känsla, och en del litteratur söker sin näring just där.

Annonser

From → Uncategorized

One Comment
  1. En poäng med teraologen har ju alltid varit hans anonymitet. Så det känns konstigt och gå ut med nån sorts hittepå att man som läsare har ett oskrivet kontrakt om att allt är ”på låtsas”. tvärtom har ju verket mått bra av att man inte vetat något om författaren utan endast nåtts om fragmentariskt skvaller om NL:s liv och vandel, viskleken-skrönor om gravplundring och andra märkligheter..

    Sen är det ju intressant att det kommit ut. Nån på Flashback pekade på paradoxen ”enarte kunst”. Ezzelino går ut mycket om världsjudenhetens påverkan på västerlandet genom att favorisera ”perversa” strömningar. Teratologens verk är fyllt med äckel och perversioner.

    Tycker dock man gör det enkelt för sig om man ställer de mot varanda som nån sorts paradox eller hyckleri. Det är väl bara att svälja att ezzelino är smart och mångbottnad figur och att hans verk inte är ämnat som nån sorts nationalsocialistisk exempellitteratur. Är det ens fastslaget att Ezzelino är ”nazist”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: