Skip to content

Till minne av Daniel Atterbom 1959 – 2016

juni 12, 2016

Som seriefrämjandets ordförande och Bild & Bubblas redaktör år 1994-96 gav Daniel Atterbom mig mitt första fasta uppdrag som skribent när jag fick posten som Bild & Bubblas recensent av seriefansins. Det gav inte betalt, men bidrog starkt till min utveckling som skribent, samtidigt som jag fick äran att bli den första att recensera serieskapare som Henrik Bromander, vars debut jag hyllade i min allra sista fansinspalt. Daniel tog även in andra texter av mig, som recensioner av amerikanska alternativserier, intervjuer med serieskapare och artiklar, som den jag skrev om Lars Janssons Muminserie. De sista åren hade jag ingen särskilt bra kontakt med Atterbom, då jag tog bort och blockerade honom som vän på facebook på grund av att han sågade ”Boardwalk Empire”, under en tid då jag var väldigt lynnig på sociala medier. När jag genom gemensamma vänner fick veta att Daniel Atterbom hastigt avlidit ångrade jag naturligtvis mitt agerande, och började planera för en dödsruna här på bloggen för att hedra en person som en gång i tiden gav mig förtroende. Innan jag han sätta mig vid ordbehandlaren läste jag emellertid denna mycket värdiga dödsruna på Facebook av den före detta fansinisten Erik Uppenberg, som bland annat startade fansinet Seriechock, och bad och fick tillstånd om att återpublicera det här på bloggen.

I lördags, den 4 juni 2016, dog min vän Daniel Atterbom efter en kort tids kamp mot cancer. Vi lärde känna varandra för trettio år sedan, då jag var i tonåren och Daniel var ordförande för Seriefrämjandet och redaktör för dess tidskrift Bild & Bubbla.

Vi stod varandra nära under 1990-talet. Vi umgicks framför allt via telefon, vi pratade ofta och länge. Daniel hade alltid ett lyssnande öra och goda råd var sig det gällde relationer eller arbetsliv. Under den perioden sade Daniel att han såg mig som något av den lillebror han inte hade.

Han var tolv år äldre och att ha honom som vän gav mig ett mognare perspektiv på saker och ting, och andra råd än mina jämnåriga vänner kunde ge. Daniel sa inte alltid det jag ville höra, utan snarare det jag behövde höra. Daniel hjälpte mig också in på banan som tidningsformgivare, genom att sätta mig i kontakt med den byrå som gav mig min första praktikplats. Jag kommer alltid att vara tacksam för det stöd han gav mig och det vuxna öra han lånade mig.

Under 00-talet bodde Daniel i Skåne, där han bland annat arrangerade hundkurser och födde upp mopsar med sin dåvarande fru. Därefter flyttade han till Norrköping där han var verksam som frilansskribent. Under senare år var vår kontakt mer sporadisk, men vi fortsatte alltid att höras några gånger om året.

Förutom redaktörskapet för Bild & Bubbla och dess antologier, var Daniel under ett antal år chefredaktör för Megastores kundtidning Premiär – en ovanligt djuplodande och allt annat än snuttifierad gratistidning, där Daniel kunde locka namnkunniga skribenter som exempelvis Kjell Alinge, med att de i hans tidning fick skriva ordentliga texter och tala till punkt. Daniel hade själv träffat och intervjuat många av de artister inom new wave och postpunk som jag håller högt.

Bland de många uppdrag han hade under åren kan också nämnas tv-kritik för Expressen, flera understreckare om serier till Svenska Dagbladet – samt tidningen Mops Allehanda! Daniel var en god stilist, stolt över att ha bemästrat sin dyslexi och över att ha gjort skrivandet till sitt yrke.

Vid sidan av tecknade serier, hundar och musik var amerikansk politik ett stort intresse för Daniel och hans Facebook-flöde vittnar om att han följde den amerikanska primärvalsprocessen in i det sista.

Just det senaste halvåret hade vi tätare kontakt igen. Vi hade nämligen ett projekt ihop: jag gjorde omslaget och grundformen till en antologi om svenska skivor som Daniel var initiativtagare och redaktör för. Daniel påbörjade boken för kanske sju–åtta år sedan, men den fick skjutas upp flera gånger på grund av förlagsstrul och annat. Under vintern och våren hade han dock satt fart igen, ett förlag fanns på plats, han redigerade nya sidor om de skivor som kommit ut sedan sist och jag var designbollplank.

När Daniel fick sitt cancerbesked låg boken nästan helt klar – 800 sidor tjock, med ett dussin skribenter som går igenom långt över 300 av landets mest intressanta skivor från 50-talet till nutid. Det är sorgligt att Daniel inte fick föra detta populärmusikaliska mastodontverk till sin fullbordan. Jag hoppas att vi som var inblandade kan se till att boken kommer ut, det vore det bästa sättet jag kan tänka mig att hedra vår vän. Daniel bollade hela tiden backuper till mig, och jag har tillgång till en aktuell version.

Att Daniel var sjuk i cancer kom som en chock, vad jag förstår även för honom själv. När sjukdomen upptäcktes var det försent att behandla den, och på slutet gick allt oerhört fort. Det är inte mer än en månad sedan som jag fick veta att han var sjuk, och han ville hålla den informationen inom en liten krets. Jag önskar att han hade fått se den våg av värme och hedersbetygelser som nu strömmat över hans Facebooksida och annorstädes de senaste dagarna, nu när nyheten nått ut.

Jag känner igen de goda egenskaper som nämns. Empatisk, vänfast, god, positiv och med kämpaglöd trots de smällar livet ibland gav honom, samt oerhört bildad och kunnig. Så minns jag Daniel. Vila i frid, Daniel Amadeus Atterbom, den storebror som jag inte annars hade haft.

Erik Uppenberg den 6 Juni 2016

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: