Skip to content

Filmrecension: Han är tillbaka

april 25, 2016

hitlertillbaka

Från sin bunker i Berlin den 30 april 1945 kastas Adolf Hitler plötsligt 70 år fram i tiden, till dagens Merkel-styrda, flyktingtäta och liberala Tyskland. Vid en första blick ser grundhistorien lysande ut, varför filmen ganska snabbt utvecklas till en besvikelse. Manuset är andefattigt och förutsägbart, med platt satir och alldeles för mycket taskig humor.

I filmen stöter Hitler på en nysparkad och desperat journalist, vars cyniska tv-bolag lanserar Hitler som en komiker. Snart vinner han den digitala massans bifall, och vi har just tagit den absolut enklaste vägen från punkt A till B, synlig från typ en mils avstånd.

I vissa filmklipp verkar Hitler agera ute i verkligheten med vanliga tyskar, ungefär som Borat men utan att vara det minsta roligt. Vid det här laget fibblar jag ju friskt med telefonen, men Hitler får vid ett tillfälle stryk av nynazister, och vinner allmän sympati som antinazistisk yttrandefrihetskämpe. Sen blir det dock skandal när Hitler skjuter en hund, men jag tror han kommer tillbaks på slutet, för journalisten försöker mörda honom och då håller han ett tal som bankar in filmens billiga poänger lite väl tydligt. Men så visar det sig att allt var en filminspelning eller något. Jag tror det i alla fall.

Filmen tappade mig i takt med att grundpremissen framträdde: idén om att dagens kultur är så cynisk att en återkommande Hitler skulle exploateras av medier, att allmänheten skulle ta emot honom med jubel och att ingen skulle ingripa. I själva verket skulle Hitlers blotta uppenbarelse förmodligen utgöra grund för åtal, och hans framträdande i underhållnings-tv skulle mötas av kraftiga och våldsamma protester. Den här kritiken låter kanske en smula autistisk, men den är framförallt litterär.

En berättelse kan ta sig stora friheter med verkligheten, men allt måste ändå ha sin grund i en eller flera grundläggande premisser som publiken accepterar. Jag kan dock inte acceptera premissen att vår samtid framförallt utmärks av direkt cynism. Naturligtvis är samtiden cynisk på sitt eget sätt, men det gäller alla tider igenom historien. Vår tid är emellertid inte så rak i sin cynism att man skulle köra provokations-spåret in i kaklet med en underhållnings-Hitler.

Premissen hade möjligtvis känts trovärdig om Hitler vaknat upp på 90-talet. I ett nummer av mitt 90-tals-fansin Schipperke skrev jag någonting i stil med att de heliga korna var utrotningshotade i en kultur som i sådan grad omfamnade provokationen, och att det kanske rentav var på plats att man upprättade lite nya tabun.

Detta arbete tog framförallt den nya vänstern på sig, för att freda sin regnbågskoalition av minoritetsgrupper från majoritetssamhällets kränkningar. Med viss draghjälp från reaktionär islam har man skapat ett klimat där provokationen är mer tillgänglig och potent än någonsin.

Så naturligtvis skulle en återuppstånden Hitler göra viral succé. Men succén skulle inte bestå i ett samfällt välkomstjubel, utan i arga delningar, debatter, demonstrationer, polisanmälningar, debatter om debatten och så vidare. Hitler hade blivit stor igen tack vare det hat han väcker, vilket skulle exploateras under cyniska krokodiltårar av en klickonomi där mänskliga känslor och viljan att uttrycka sin mening blivit det främsta drivmedlet.

En sådan film hade blivit trovärdig, men hade den blivit särskilt bra? Det är inte helt omöjligt, om man ansträngt sig lite mer, men själva grundhandlingen hade förmodligen lätt framstått som ungefär lika platt och banal, om än mer relevant. Det är nämligen inte särskilt intressant att se hur något sprids på internet, med snurrande räkneverk som enda tillgängliga effekt. Ungefär lika trist som det mer traditionella greppet att låta folk se saker på tv. Det kan fungera i mindre mängd för att skildra enskilda händelser och detaljer som kan vara av vikt för handling eller lokalfärg, men en hel film som handlar om att bli uppmärksammad genom media blir lätt lika andefattig som mediekritiken blir uppenbar.

Att återuppliva Hitler verkar med andra ord inte riktigt vara en så bra idé som den framstod vid en första anblick.

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: