Skip to content

Filmrecension: The Martian

februari 9, 2016

martian-gallery9

Genren ”ensam människa överlever på en öde ö” har hittills varit något av en one hit wonder. Litteraturhistorien menar att ”Robinson Crusoe” blev en sådan succé för att den tilltalade den tro på det mänskliga förnuftets förmåga som var så typisk för just upplysningstiden. Det är naturligtvis en riktigt skitnödig efterhandskonstruktion. Tilltron till det mäskliga förnuftet har visserligen varierat under de århundraden som gått sedan upplysningstiden, men den har haft sina definitiva högkonjunkturer under exempelvis industriella revolutionen och apolloprogrammet, samt bevarats intakt i många subkulturer och sociala rörelser, (datanördar, kommunister, libertarianer) vilka omfattat betydligt fler presumtiva konsumenter än den lilla minoritet vita, rika män som omfamnade upplysningsidealet år 1719.

Men framförallt är tilltron till det mänskliga förnuftet idag mer eller mindre hegemonisk i den industrialiserade världen, där betydligt fler sätter sin lit till det mänskliga förnuftet än den typ av Gud som präglade befolkningsmajoritetens världsåskådning i början av 1700-talet. Kanske är det därför konceptet inte engagerar. Vi tar det mänskliga förnuftets förmåga för något självklart, lika spännande som en byggarbetsplats.

”The Martian” är det senaste magplasket i genren. På pappret är idén faktiskt alldeles strålande, i alla fall inom ramen för den trånga Robinson-genren: en astronaut blir kvar på Mars, och måste överleva på rester och rymdskrot i en direkt livsfientlig miljö. I en tid när varenda atoll finns med på google maps och flyktingar anländer Europas stränder med smartphones i högsta hugg är det svårt att skapa en tillräcklig känsla av isolering på en öde ö. Det var knappt att det funkade för Tom Hanks i ”Cast Away” för sexton år sedan. Idag skulle man bara tänka ”jävla klant” inför den obligatoriska scenen där han sumpar sin iphone, varefter det skulle bli svårt att etablera ett genuint förtroende för hans fortsatta förmåga.

Istället strandsätts alltså Robinson på Mars, miljoner mil från närmaste telemast och åratal och typ hundra miljarder dollar ifrån en räddningsexpedition. Lös det problemet, mänskliga förnuft!

Problemet är att det hela utspelar sig på en så avancerad teknisk nivå att jag som vanlig tittare saknar förmågan att bedöma lösningarnas rimlighet. Inte för att jag är någon överlevnadsexpert, eller ens har någon större erfarenhet av uteliv, men jag upplever mig ändå kunna avgöra huruvida Tom Hanks faktiskt kan få igång den där elden, eller hur sjöduglig hans flotte ser ut. Men när Matt Damon skapar vatten på kemisk nivå, eller håller sig varm i sitt fordon med hjälp av en sönderfallande isotop så är min spontana reaktion, ”Jaja, kompis. Du är vetenskaparen.”. Liksom med magiska förmågor är det svårt att skapa spänning kring problemlösning med okända eller oklara regler.

Det enda jag kan säga säkert är att Matt Damons muskulösa överkropp i början av filmen är helt orimlig efter ett års resa till Mars. Det är svårt nog att biffa till sig så pass redan här på jorden, med full tyngdkraft och riklig tillgång till proteiner. Tro mig, jag har försökt. Jag ställer mig också lite tvivlade till den generella tillgången på syre. Med undantag för tillfälliga kriser, då rymddräkten går sönder, framställs syretillgången aldrig som ett problem, trots att han blir kvar på mars nästan två år längre än tänkt. Inte ens när halva habitatet plötsligt exploderar får han anledning att fråga sig hur han ska andas i fortsättningen, utan det enda problemet är den potatis som gick åt i smällen. Detta trots att det som gör Mars till en intressant miljö ur Robinson-perspektiv är just att behovspyramidens bas byggts ut med en nivå, i form av att kunna andas.

Nästan lika problematiskt är energiåtgången. Han bor i ett tält på en planet där medeltemperaturen är 60 minusgrader. Ändå ser man inte skymten av varken värmekälla eller generator. Visst, det blir lite kallt i bilen framåt natten men det löser han som sagt med en isotop. Men hur fan får han upp värmen i sitt tält då? Även nästa steg i behovspyramiden – dricksvatten – ignoreras fullständigt. När han producerar vatten på kemisk väg är det för att kunna bevattna sin potatisodling. Hans 1,5 liter dricksvatten om dagen bara finns där, levererat av samma deus ex machina som står för syret och värmen får man väl anta.

Jaja, det kanske ingick tillräcklig mängd i grundutrustningen i form av si och så många liter komprimerat vatten och syre i någon tank. Kanske hade de med sig ett portabelt kärnkraftverk. Men använd dessa faktorer i historien! Utmärkta tillfällen att skapa ytterligare problem. Mat är så banalt. Låt han kämpa för att andas, för sin värme, för sin törst! Ju mer akut problem desto bättre. Ingen vill se Matt Damon odla potatis.

The-Martian-crops

Annonser

From → Uncategorized

2 kommentarer
  1. Laddar hem filmen nu! Tror människan behöver nåt att se framemot, var länge sen man hörde nån vision om planeten mars (förutom EAP). Idag på radion hörde jag att bakterier blivit resistent mot den sista antibiotikan. Behöver nåt storslaget framåtskridande trots att vi lämnat 1900-talet så att vi inte bara går bakåt i utvecklingen.

  2. yiyi permalink

    HYDROCHEMISTRY AND BOTANY

    In the film, Watney makes water from rocket fuel in order to grow crops to sustain him until a rescue mission is sent. Which made sense at the time…

    Watnay reduced hydrazine to its component gases N2 and H2 over iridium catalyst. The reactions(from Wikipedia) are as follows:
    3 N2H4 → 4 NH3 + N2
    N2H4 → N2 + 2 H2
    4 NH3 + N2H4 → 3 N2 + 8 H2
    Slowly opening the nozzle to let out small quantities of H2, he created small sparks (careful not to create a big enough flame to blow up the Hab) to initiate the reaction as
    2H2 + O2 -> 2H2O which is water.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: