Skip to content

I kulturens skugga

november 25, 2015

Så med en hel del draghjälp från min kollegas frispel, och ännu mer från hans tidigare karriär, gick alltså nätsändningen Magister in på Itunes förstaplats för ”podcasts”. Nu mäter Itunes listalgoritmer inte bara hur många lyssningar olika nätsändingar har och ställer antalet mot varandra, utan viktar för förändringar, vilket ger nykomlingar en fördel. Det är därför så många nya nätsändningar kan skryta med att de ”är sveriges fjärde största hälsopod!”, och poängen är väl att listningarna ska locka kunder till nya produkter snarare än att ge en rättvisande bild av exakt hur populära de olika sändningarna är jämfört med varandra. Så nej, vi har naturligtvis inte fler lyssnare än Alex & Sigge eller Filip & Fredrik, eller ens Lilla Drevet.

Men rätt många lyssnare har vi faktiskt fått, vi gick ju inte in som fyra på hälsokategorin utan som etta på samtliga kategorier. För tillfället har vi 18 000 spelningar per avsnitt (1000 spelningar föll bort på andra avsnittet när jag laddade upp en version med bättre ljud efter några timmar) och det är rätt jävla många. Nu kan antal spelningar inte direkt översättas till antal lyssnare, filerna är långa och många delar nog upp sitt lyssnande i flera sjok. Men jag har under alla omständigheter nått en publik som antagligen är större än den jag hade med ”Recension”, och det är ju minst sagt på tiden, även om 80% förmodligen tycker jag är en gubbgrinig fitta som passar på att åka snålskjuts. (sant på bägge punkter men vafan ska ni göra åt saken kuksugare?)

Samtidigt är det ganska intressant hur lite detta märkts i form av skriverier. Det kanske låter både bortskämt och konstigt sagt med tanke på att andra avsnittet fick referat i ganska många större tidningar, men nu tänker jag inte på sensationsskriverier utan på den seriösa och ingående kritik som regelbundet ägnas andra konstformer, i form av recensioner, intervjuer, essäer och andra initierade och djupgående kommentarer. Hela den teoribildning som frodas på kultursidor, facktidskrifter och bloggar kring litteratur, konst, teater, film, serier och tv är nästan fullständigt frånvarande när det kommer till nätsändningar. Någon gång kör man en samlingsartikel om ”de bästa poddarna just nu” där redaktionens gullegrisar lite slappt kan sammanfatta sina lyssningsvanor, och de mest framgångsrika sändningarna kan möjligtvis generera en och annan indignerad bröstton.

Men i stort sett är nätsändningarna lika styvmoderligt behandlade inom den etablerade kultursektorn som seriemediet var på 80-talet. Den enda feedback som tillhandahålls är korta användarrecensioner på iTunes, lite kommentarer på twitter, instagram och facebook och kanske en flashback-tråd.

Man kan ju tycka vad man vill om detta. Min kollega med sin välkända aversion mot kultursidor och dylikt tycker nog bara det här är bra. Jag är mera kluven får jag erkänna. Jag gillar ju kritik, ju mer ingående desto bättre, och gillar förstås uppmärksamhet i ännu högre grad. Visst, fuck kultursidorna och allt det där, men jag kan ändå sakna lite gammal hederlig fansinverksamhet på området. För även om fansins mot slutet allt mer utvecklades mot en slags personliga protobloggar, så var fansinverksamheten i grunden framförallt en fråga om samma slags parasitära verksamhet som kultursidor och facktidskrifter, och som sådana gjorde de en hel del nytta. Det var tack vare fansins som Seriechock som jag en gång i tiden uppmärksammades på fansins som Lisa Carvers ”Rollerderby” och Jim Goads ”Answer Me!” vilka fick ett enormt inflytande på hur och om vad jag skrev.

Samtidigt så är ju, som jag tidigare konstaterat, kritiken en utdöende konstform i den hårdnande konkurrensen med användargenererade betyg, användarrecensioner och diskussioner på sociala media. Vi behöver inte längre Andres Lokko eller filmkrönikan. Musik är det bara att lyssna på, film kanske man kollar lite snabbt på IMDB, och vad en filmkritiker tycker är mindre intressant än vad en kompis vars smak man känner och delar tycker om saken på facebook.

Exakt hur lågt intresset är för kritik blev jag varse för ett år sedan, när jag under hösten skrev litteraturkritik på tidningen Kulturen. Ett tag redovisades antalet sidvisningar för varje text, och det var något sämre än på min egen blogg, kanske ett par hundra per text. Det är fullt möjligt att litteraturkritiken inte lästes i mycket högre grad i de gamla papperstidningarna, men på den tiden kunde man i alla fall låtsas som annat. Idag är kvantifieringen ett faktum, som vad vi än tycker om saken präglar samtiden. När informationens lönsamhet snabbt sjunker i takt med att överflödet ökar reagerar de hårt pressade kultursidorna genom att drar ned på klickfattiga recensioner och kritik till förmån för klickbeten som öppna brev till SD och kulturbråk.

Allt tyder på att nätsändningarnas kulturskugga är den bistra framtid alla kulturformer har att se fram emot. Din film är ditt imdb-betyg, din bok dina kindleläsningar och ditt konstverk är det näthat du lyckas uppvigla.

Annonser

From → Uncategorized

13 kommentarer
  1. Monica permalink

    Hej, jag har otroligt svårt med uttrycket styvmoderligt behandlad. Det finns fler s k styvfäder än styvmödrar vilket gör att om barn riskerar att bli illa behandlade av en styvförälder så är det av en styvfar/pappa. Procentuellt sett så är det alltså fler som har blivit illa behandlade av en styvfar. Att använda det uttrycket borde vara totalt förlegat, tycker jag. Finns väl andra uttryck som beskriver att man inte blir ok behandlad? Som är mer relevanta. Alltid mammor som ska anklagas, även styvmödrar! Lite enformigt, tycker jag. Variation förnöjer.

    • schipperke77 permalink

      Uttrycker har nog sitt ursprung i sagor snarare än verkligheten.

  2. Monica permalink

    jo, Snövit osv men jag har sett uttrycket användas på ledarsidor och hört det i radio m m
    Vilket gör att det blir det ju lite märkligt att sagor blir relevant att hänvisa till när man skriver på DN ledarsida. Eller kanske inte. när jag tänker efter.
    Hur som helst så har jag idag lyssnat på Magister nr 3,lyssnade på de andra poddarna förra veckan.
    Gillar er ton. Ni samspelar bra och jag ser fram emot nya program och ett förslag från mig är, blir nu i och med det här inlägget, hur uttrycker vi oss och varför. Du var ju inne på det i nr 3, att du gillar när folk är lite hövliga och håller någon slags anständighet. Kanske går att utveckla i ett kommande program? Ni var ju som sagt inne på det idag, idag när jag lyssnade på nr 3. Alltså hur uttrycker vi oss och varför?

    • schipperke77 permalink

      Det kan vara absolut vara ett ämne längre fram, men till nästa kör vi på det planderade temat JVVF. Hoppas du lyssnar!

  3. Monica permalink

    Hej igen.har ytterligare ett förslag; män och skönlitteratur! Hur är det med den saken`Hur är den läsande mannen. Om en man läser skönlitteratur läser han endast böcker skrivna av män?
    Förstår att ni har era teman planerade men det kan ju vara bra att ha lite att välja på tänkte jag.
    För som jag förstår det hela är ni ju två män som liksom ser er som kultur män 😉 och då gissar jag att andra kulturmän lyssnar och även kulturkvinnor förmodligen. Ett vitt begrepp men ändå.
    Nu ska jag lugna ner mig med förslag. Vi hörs, eller rättare sagt jag kommer att höra på er snart.

  4. Check it out bitches! permalink

    Johannes, ämnesförslag för JVVF är ett par saker jag har uppmärksammat från den anglosaxiska världen och som är fascinerande på grund av sin osvenska hållning och attityd är..

    1. MGTOW eller men going their own way.

    En mansrörelse för män som slutat debattera med feminister och kvinnor i allmänhet och ”går sin egen väg” Det finns en del intressant material som kommit ur deras fria diskution som inte behöver ta hänsyn till kvinnor, som män behöver göra ute i det hyperkänsliga offentliga rummet. Exempel här: https://www.youtube.com/watch?v=RNUThlfQ2NE
    MGTOW i högre grad är desillusionerade och har redan sagt fuck it till samhället: https://www.youtube.com/watch?v=7iCGOZZHpts

    Den andra företeelsen som inte är relaterad till MGTOW, eftersom MGTOW inte är relaterat till ras är..

    2. New right / Alternative right.
    Trollsvansen som Nicklas Strömstedt skulle kallat den. En trollande ny höger som inte skäms för att chockera social justice warriors med hitlerbilder och rasistiska uttalanden eller kallas rasister. Här en debattpanel från deras eget forum om just internets roll: https://www.youtube.com/watch?v=ILwGsl6UekI

    När vänstern bestämde sig för att blanda marxismen med feminismen så blev vänstern en hyperkänslig rörelse som silade mygg och svalde kameler istället. En slags socialism i trosor som mer handlar om känslor men knappast kan organisera en revolution än mindre ett socialliberalt samhälle. När en sådan vänster är institutionaliserad så har högern, eller egentligen alla kompromisslösa maskulina initiativ intagit samma plats och fascination hos unga exkluderade män som en blottare med fascination att chocka sina offer. Till skillnad från MGTOW så finns det i alternative right optimistiska kvinnor och män som vill återta den europeiska civilisationen.

    Jag vet att många MGTOW är skeptiska till detta och identitetspolitik, även vit sådan samt gillar inte traditionalismen heller då män bara blir instrument till kvinnor, som dom anser blev överflödiga som barnuppfostrare och hemmafruar då tvätt och diskmaskin uppfanns. Varför ska mannen vara ute och jobba för brödfödan i ett sånt samhälle där kvinnorna bara rullar tummarna, snabbt kan göra välling och slänga in tvätt i maskinen? På arbetsplatser och skolor får dom i regel hjälp av fjäskande män och nördar för att ta sig fram. Det finns även tankar på artificiella livmödrar och framtida teknosamhällen styrda av män inom MGTOW.

    Därför är MGTOW den mest JVVF rörelsen av dom två.

    Check it out bitches!

    • schipperke77 permalink

      Intressanta tips, men ”new right” kände jag förstås till innan. Samtidigt handlar just JVVF om att posera. Det är en sak att posera med ett hakkors på JVVF-sätt, en helt annan sak att ha hakkors för att du faktiskt är nazist. Så dessa rörelser straffar så att säga ut sig pga att det faktiskt vill någonting annat än chockera.

      • Check it out bitches! permalink

        Absolut, men gränserna är dock flytande och en person kan ju appropriera en del attityder från olika rörelser i sin kommunikation till omvärlden eller gå all in. Hörde någon intervju med en alternativ right snubbe som sa att hitler var inspiration och ett meme men att han inte ville återinföra nazismen eller var nazist själv. Jag tror mest det handlar om att dom bögat begreppet hitler och nazism för att slippa ursäkta sig och att det dessutom har chockvärde.

        Ang MGTOW så har du nog mer rätt i att dom inte poserar. Till skillnad från en MRA, mens rights activist (per ström typer i USA) så har ju redan MGTOW lämnat scenen och all debatt.

  5. Jag, som formulerar den nya rasismen, är den svenska versionen av punkt #2 (och jag inte bara låter andra kalla mig för rasist – jag kallar mig själv för det): https://docs.google.com/document/d/1ggrpu7T1c5VQLCVFuVJ0F_ghipqbMcQ34EDvCXuqaQQ/edit Och svenskar har bättre förutsättningar för att vara kulturradikala än amerikaner. Jag kan det landet.

    • Check it out bitches! permalink

      Modigt av dig och viktigt att lyfta frågan.
      En debatt man lätt glömmer är just om man kan ha ett europeiskt samhälle utan vita europer.
      Kan vi ha en nordisk modell utan att ha en majoritet av nordbor som var först med att formulera iden. Man kan för att ta ett par exempel hävda att en libertarian som är emot staten kan ”flytta till somalia” eftersom dom inte har någon stat. Man kan även erbjuda folk som gillar USA att lika gärna flytta till Haiti då dom har en konstitution som liknar USA’s. Befolkningen är dock en annan i nämnda länder än de vita som grundade USA eller formulerade libertarianska ideer. Och samma princip gäller över alla dom samhällen och tankar vita formulerade.

      Förutom den biologiska debatten så finns det dubbelstandarder gällare vita som är viktiga att lyfta fram, till exempel att det är dåligt när kineserna invandrar till Tibet men inte när det blir invandring i vita länder. Samt att vita ofta får höra om slaveriet i Europa men inte att det var afrikaner som fångade andra afrikanska stammar på hantlangarnivå och alltså inte bara sinnebilden av ”onda vita” som förbjöd det ganska snabbt i jämförelse med andra kulturer och jobbade aktivt emot det. Inte heller om hur araberna hade det i sin kultur i högre grad och tog en miljon vita europer, oftast kvinnor som slavar från tex Irland och även Islands kust. Lästips White Gold av Giles Milton.

      Det är också alltid vita som är engagerade och drivande i organisationer som läkare utan gränser etc och verkar av naturen vara snälla, men även för snälla för sitt eget bästa och samhällsorganisation.

      • Check it out bitches! permalink

        ”slaveriet i Europa” menar förstås slavhandeln till USA

      • Check it out bitches! permalink

        Kan även tillägga att jag själv tillhörde den anti-globalistiska vänstern som var emot intervention och imperialism men är förundrad över att krig, drönarkrig och stöd till statskupper med tillhörande kaos är ok för mainstreamvänstern numera så länge folk inte säger neger.

  6. Check it out bitches! permalink

    Eller egenligen inte.. Beskrev vänsterns utveckling i huvudkommentaren. gott så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: