Skip to content

Nu är nätsändningen ”Magister” ute

november 18, 2015

magister

Efter ett och ett halvt dygn godkändes min och K Svenssons nätsändning ”Magister” av iTunes. Med tanke på den senaste tidens turbulens var jag nästan lite orolig att vi skulle nekas, men det finns tydligen en gräns även för svenska mediadrev och den gränsen går alltså vid iTunes. Sen är det förstås inte omöjligt att den engagerade lilla hatklack som förföljer alla inblandade i förra veckans haveri lyckas åstadkomma tillräckligt många okynnesanmälningar till Apple för att de ska ta bort oss på ren utmattning, men i så fall finns alltid denna länk till soundcloud-kontot.

Jag måste säga att jag har ovanligt mycket ångestladdade fjärilar i magen inför just det här släppet. Jag har på olika sätt uttryckt mig i skrift sedan tidigt 90-tal, och känner mig tillräckligt säker i det hantverket för att inte hetsa upp mig särskilt mycket inför eventuell kritik. Talekonsten däremot är mig ett relativt nytt medium, som skiljer sig från skrift på ett antal avgörande sätt. Till att börja med avskyr jag förstås, liksom alla som inte har narcissistisk personlighetsstörning, instinktivt min egen röst när jag hör den spelas upp. Det var en riktig plåga att klippa det första avsnittet och hela tiden gnuggas i ansiktet med den bjärta kontrasten mellan den manliga Morgan Freeman – stämma som dånar som en tordön mellan mina öron och det fjunhesa Magnus Söderman – gnäll som jag i själva verket sprider omkring mig.

När man talar använder man dessutom ett annat språk än när man skriver. Den här texten skulle till exempel låta ganska stel och skitnödig om jag läste den högt. Visst, det finns säkert hatare som tycker samma sak om texten i skriven form, men den fungerar i alla fall inom den litterära ramen, så att säga. I tal använder man dessutom ett antal medel som inte är tillgängliga i text, som inlevelse, satsmelodi, tempo, ton, strategiska tystnader och så vidare. Att tala kräver en särskild slags närvaro och en viss talang för skådespeleri.

Men framförallt sker tal i ett annat tempo än skrift. Skrivandet tillåter eftertanke, överväganden, finputsningar. Talet sker omedelbart. Och än så länge är jag en smula trög och haltande.

I nätsändingen ”Magister” blir det dessutom fråga om ännu en skarp kontrast, då min partner K Svensson hör till landets främsta komiker och nätsändare. Själv har jag visserligen talat offentligt ett par gånger, men lååångt ifrån tillräckligt för att mäta mig med ett proffs, eller ens nå upp till den engagerade amatörens nivå.

Det kommer alltså under alla omständigheter dröja ett tag innan jag når upp till K Svenssons nivå. Jag kan bara hoppas att jag inte under tiden drar ned honom till min egen. För det är ju så med samtal, det är en ömsesidig process där de talande tillsammans uppnår samtalets nivå. Jag märker till exempel på mig själv hur jag växlar nivå när jag pratar med ett barn, ett fyllo eller en bildad person. Och då handlar det enbart om vardagssamtal, där kommunikationen mellan oss som talar är i fokus. I ”Magister” måste vi dessutom underhålla en publik.

Naturligtvis oroar jag mig för hur det kommer gå. Jag är inte kapabel att bedöma min egen insats mer än att jag hör att jag inte når upp till K. Men hur långt har jag kvar? Kommer publiken förkasta mig som ett trögfattat sänke? Kommer Patreon-summan sakta börja sjunka efter varje avsnitt? Jag är som sagt nervös, och det av en anledning.

Preimiärnerverna blir förstås inte lugnare av den gånga veckans kalabalik kring K. Rent krasst har kanske affären bara varit bra för mig, då alla uppsägningar och avsked gör att K med ens har betydligt mer tid att ägna åt vår nätsändning. Han rätt upptagen av sig innan det här bröt ut, det tog till exempel flera veckor innan vi till sist fick tid med första inspelningen. Inte undra på med tanke på hur löjligt många uppdrag han hade. Dessutom spiller en dal av den uppmärksamhet K Svensson fått naturligtvis över på ”Magister”. Han har ju i snart en vecka varit kultur- och nöjessveriges mest omskrivna man, och ”Magister är den enda plattform han har kvar. I nästa avsnitt kommer han dessutom uttala sig exklusivt om hela affären.

Så förväntningarna på nätsändningen har ju stigit kraftigt, och min ångest inför publikens dom har förstås ökat i motsvarande grad. Men övning ger ju färdighet, och även om jag har långt kvar till 10 000-timmars-nivån, så utvecklas man i alla fall relativt snabbt när man lär sig något nytt.

När det gäller just den aktuella nätsändningen kan nämnas att jag klippte bort en halvtimmes material ungefär, och bland det bortklippta materialet fanns en punkt jag gärna lägger till. Avsnittet handlar om ”kulturpolitik”, och vi diskuterar bland annat kulturtidskrifter, där vi är rätt överens om ungefär det jag påpekade i det här gamla blogginlägget, att stödet till kulturtidskrifter är överspelat och på flera sätt kontraproduktivt. Jag säger det själv och står fast vid det. Samtidigt finns det en annan aspekt som hör samman med just det faktum att en papperspublicering låser fast en text i fysiskt format, utan möjlighet till nätets spridning, och det är just att man slipper undan nätets spridning. Ibland är det bara skönt att slippa delta i samtiden, att ha sin text behändigt inlåst i en liten papperstidning där den enbart läses av de som faktiskt bryr sig, och inte riskerar att spridas till twittrare som vill ha något att bråka om. På så sätt förtjänar kanske kulturtidskrifterna ändå sin plats i det museum som utgör dagens kulturpolitik.

Annonser

From → Uncategorized

12 kommentarer
  1. Så tråkig så att klockorna stannar. Du skulle ha en annan åsikt än K, det märks tyvärr inte alls.
    Klipp bort alla ööh mmmm och annan skit som bara gör det programet segt och tråkigt.

    Om ni inte höjer kvalitén bör ni lägga ner

    • schipperke77 permalink

      Fan, så jävla farligt kändes det inte ändå. Ända sedan jag som tolvårig fansindebutant uppmanades av Bild & Bubblas dåvarande fansinkrönikör att aldrig mera teckna har jag utvecklat ganska hård hud när det kommer till kritik. Skönt att det kan generaliseras även till talekonsten.
      Tack för den främling.

  2. Tyckte det var OK. Det tar väl några avsnitt att hitta rätt så det känns lite tidigt att säga bu eller bä. Håller dock med föregående talare om att ni upplevdes vara ganska överens om det mesta, det glimmar till som mest när det delas ut verbala tjuvnyp.

  3. Joakim permalink

    Jag lyssnade på er Podcast för att jag via nyhetsflödet uppmärksammades på att KS hade varit osmaklig, nej mer än så; helt vedervärdig, och stått för ett så graverande moraliska haveri att han skulle brännmärkas av Kultursverige, om inte rentav brännas på bål av deras mest inflytelserika företrädare. Helst flera gånger om.
    Nu är jag betydligt mer bildad än både er, jag är faktiskt en bildad idiot i akademikermiljö som jag brukar säga, och det finns väl knappast nåt ni kan lära mig förutom att vara rolig. Detta eftersom jag är helt humorbefriad och aldrig, för egen del, sett något annat än tarvlighet och fåniga tonfall i komik och således överlåtit det till andra.
    Jag tror att du, alltså inte KS, hade mått bra av en kopp stark bryggkaffe före inspelning. Mitt intryck av folk norr om Uppsala (jag har aldrig varit norr om Uppsala men träffat folk från dessa nordliga trakter) är att de är lite trögtänkta, eller åtminstone trögtalande, vilket ger en känsla av att personen inte har esprit eller fullständig närvaro i samtalen. Detta kan förmodligen en kaffe råda bot på.
    Sist och slutligen vill jag inte lyssna på några falska roller. Ni tycker och tänker det ni tycker och tänker. Tycker ni likadant ska ni bara gå hårdare fram. Sporrade. Låt skiten välla ur er, det finns ingen anledning att moderera sig. Tycker ni däremot olika får ni söka konflikt, montera ned, psykologiskt sondera, eller rentav förlöjliga den andres åsikt eller tanke. Annars är jag rädd att det blir nån stel gymnasiedebatt där en sida ska argumentera mot kärnkraft och den andra för, oavsett vad de egentligen tycker och med märkbart bristande övertygelse som följd.

    Jag gillar att ni går motvalls. Ni är inte så dåliga som ni tror trots att ni är plebejer, vilket verkligen framgick i ert förakt för och okunskap om finkultur. Med er dåliga ekonomi lär ju ni dock aldrig få gå på Wagner mer än vart fjärde år och denna orättvisa, född ur fattigdom som så mycket annat, känner jag medlidande inför. Jag ska donera en slant till er.

  4. Joakim permalink

    Vänligen radera kommentaren. Den var idiotisk och jag lite berusad. Podcasten var bra. Fortsätt.

  5. Diogenes permalink

    Tyckte det var väldigt intressant om än tidvis lite långrandigt och lite irriterande att det aldrig riktigt lyfte upp till den nivå jag hoppats på, då alla förutsättningar fanns på plats. Håller nämligen med om att kulturstödet i allmänhet, och tidskriftsstödet och presstödet i synnerhet, är bisarrt. Tyvärr blir det i debatten ofta ett trött ”för eller emot” där en kulturellt obildad timbromänniska möter nån snobbig representant för kultureliten. ”Den fria marknaden” ställs mot floskler om mångfald och demokrati som på något märkligt sätt ska legitimera att tidningar ingen läser ska få statliga bidrag. Kommersialism framstår ofta i den debatten som något folkligt i opposition till kultureliten. Den typen av frågeställningar tycker jag man bör undvika, och jag tycker ni kom en bit på vägen.
    Man kan ju föreställa sig ett statligt stöd som har som utgångspunkt att allt material måste tillgängliggöras gratis på nätet. Man kan föreställa sig olika former av stöd som faktiskt driver på utvecklingen mot system med frivilliga donationer som patreon eller Flattr mfl. istället för att cementera det gamla. Som du ju sa, även om det reellt existerande systemet suger så betyder det ju inte att alla typer av kulturstöd måste göra det.
    Därifrån kan man ju lyfta det ännu mer. Att vi hamnat här handlar ju om produktivkrafternas utveckling, vilket ju i grunden är något positivt. Låt maskinerna ta över jobben och ge oss medborgarlön istället så kan vi blogga, podcasta och dj:a alldeles gratis. Och kulturstödet kan läggas ner 🙂

  6. Andra avsnittet är mycket bättre. Känns bra att du inte håller med K hela tiden. Intressant och väldigt ångestladdad historia du berättar, tillochmed mer intressant än K:s syn på han våldtäkts/mord hot. Inte heller ett tråkigt avsnitt som det förra var.
    Mkt bättre kommer att fortsätta lyssna.

  7. Ser att folk är negativa, så bäst jag sticker in med lite beröm. Tycker verkligen båda avsnitten varit skitbra. Speciellt det första, tycker definitivt det blev en intressant diskussion trots era liknande åsikter. Det andra avsnittet var (så klart) speciellt, men blev tagen av Johannes historia kring snetändning. Lite tekniska detaljer som stör, men annars tycker jag att det är en fin liten ”nätsändning” ni börjat.

  8. Apropå uppmärksamhet som spiller över har jag noterat viss ökad trafik till ett gammalt inlägg på min blogg om ”Recension” (http://jagvillvarafarlig.blogspot.se/2013/02/johannes-nilsson-recension.html). Så visst är det en del personer där ute som undrar vem fan Johannes Nilsson är.

  9. Sebastian permalink

    Nu såhär ett drygt halvår sent har jag upptäckt Magisterpodden och tänkte börja lyssna! Men detta första avsnitt går ej att hitta, varken på iTunes eller SoundCloud (länken ovan är död). Det känns lite nesligt att behöva börja på avsnitt två – man skulle kunna säga att det stör mitt ordningssinne – men jag antar att ni har en anledning till att ha utplånat det från hela internet…

    • schipperke77 permalink

      Vi tog bort det för att vi i efterhand tyckte avsnittet var för svagt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: