Skip to content

Mitt terrorattentat

oktober 27, 2015

Burning-House

Ända sedan jag lade ned min gamla domedagssblogg ”Minimalismen” har jag försökt undvika onödig alarmism, men det går ju inte att komma ifrån att höstens utveckling har varit jävligt oroande: ett kollapsande asylsystem, högerradikal terror, fullständigt handfallen regering och en samtidsdebatt som bara blir dummare för varje dag som går. Detta gäller alla läger, men vänstern märks ju mest. Från mitt perspektiv eftersom jag befinner mig i sådana kretsar, men förmodligen också ur evighetens objektiva synvinkel, i och med att vänstern har tillgång till de bästa plattformarna. Det är, som sagt, inte alltid en fördel. Högerns värsta dumheter kan enkelt förhånas, förkastas eller ignoreras på flashback och smutsbloggar ingen låtsas läsa, medan vänsterns dumhet fläker ut sig från etablerade plattformar för oss alla att skamset beskåda, som maken i en cuckolded-video.

Det jag stört mig allra mest på under de senaste dagarna är den märkliga idén att en mordbrandsutredning är en kakbit, som snuten medvetet väljer att avstå från på grund av lathet och/eller rasistiska sympatier. Detta sagt i ett läge när polisen för en gångs skull agerat föredömligt, och i övrigt är fullt upptagen med att administrera rådande asylkaos. Visst, fuck da police och så vidare, men när väl raplåten är över befinner vi oss faktiskt i en verklighet där vi uppnått medelåldern och därmed borde respektera grundläggande intellektuell hederlighet. Vet man ett skit om ett skit borde man veta att mordbrand även normalt sett har en väldigt låg uppklaringsprocent, i nivå med inbrott.

Jag råkar vara extra väl bekant med detta faktum. Dels bodde jag på Österlen när Gryningspyromanen härjade som värst. Trots att hans identitet var känd dröjde det flera år innan han kunde fällas för brott. Polisen gjorde så gott de kunde, ett tag punktmarkerade de honom i fyra dygn. Det vore en överdrift att säga att jag levde i skräck, men nog kände jag en viss oro när jag kunde läsa om hans eskapader i lokalpressen.

Men dels har jag själv vid två tillfällen varit inblandad i brottet mordbrand. I ett fall skulle åklagaren kanske klassat det som ”medhjälp” eller någon slags underlåtelse, i det andra var det frågan om ”försök till”.

Det första fallet utspelade sig när jag var i nedre tonåren. Jag gick i en väldigt stökig klass, och ryktet spreds bland grabbarna om några ensligt belägna stugor, fulla av härliga rutor att slå sönder. Jag hörde till klassens beta-gruppering, och när vi väl hittat stugorna var i stort sett alla rutor i spillror. Vi slog lite håglöst sönder allt våra klena lemmar rådde på, men sammantaget kändes hela utflykten som en besvikelse. När vi gick därifrån blev dock gängets psykopat, killen som sköt småfåglar och lagade bomber på sitt rum (idag civilingenjör), kvar en stund i något ärende. När han kom ikapp mig viskade han att han hade tänt eld på stället. Efter ett par minuter såg vi röken bolma, och började springa. Vi stannade till sist och hukade på en kulle med utsikt över branden, och stannade ett tag för att beskåda släckningsarbetet. Trots att flera av stugorna brann ned till grunden, och att vi rätt snart talade bredvid mun, så blev ingen av oss inkallade på några förhör.

Det andra fallet fick inte lika allvarliga konsekvenser i form av skadegörelse på egendom, men får nog betraktas som en allvarligare incident rent juridiskt, då jag dels var betydligt äldre, och dels hade politiska motiv. Jag satt nämligen med ett par vänner i en lägenhet i Järna och drack hembränt när seriefrågan av någon anledning dök upp. Trots att POX-rättegången vid det laget redan var historia så var jag ännu väldigt engagerad i allt som rörde olika former av censur, och konsum hade med anledning av någon snabbt uppblossande moralpanik beslutat att sluta sälja någon eller flera serietidningar. Det kan ha handlat om Pyton och MegaPyton, men jag är inte hundra.

Men oavsett vad det nu handlar om, var jag full av fulsprit, dådkraft och revolutionär glöd. Så med mina kamrater i släptåg gick jag till bensinmacken där jag hoppade ur nog med bensin ur slangarna för att få till en ganska saftig molotov, som jag antände och kastade mot ett kontorsfönster på konsumbyggnaden. Järna hade drabbats av sitt första libertarianska terrordåd, men min idioti var inte klar därmed. Jag sprang genast upp till parken, där vi kunde hitta lite folk som jag utkrävde på alibi. När jag noterade att mina händer luktade bensin försökte jag elda bort det med en tändare, utan framgång. När jag dagen efter mindes vad jag gjort beslöt jag mig för att aldrig mera dricka hembränt, i alla fall inte enbart, ett löfte jag faktiskt lyckats hålla de tjugo år som gått sedan dess.

Lyckligtvis tog sig aldrig branden, och dagen efter var det enda spåret av mitt attentat en svedd ruta. Men likväl var det frågan om ett terrordåd enligt konstens alla regler. Nu var det bara jag, mina vänner och vilka det nu var som satt i parken som kände till min motivering. Om polisen snubblat över informationen är det möjligt att de inlett en utredning mer omfattande än en snabb rapport om försök till skadegörelse.

Samtidigt kan man anta att de som tänder eld på asylboenden inte är drängfulla tonåringar som genast skryter på byn om vad de gjort, och då hamnar genast polisens utredning i ett betydligt knivigare läge, med en uppklarningsprocent som alltså ligger på nivå med inbrott även i en tid när polisen inte har händerna fulla av asylärenden.

Så skärp er för fan. Det är ju inte som att det saknas goda skäl att kritisera snuten.

Annonser

From → Uncategorized

One Comment
  1. Trisse permalink

    Jag var beta, småmobbad, blyg, utanför, inga tjejer men intelligent och bra betyg. Nöjde mig med tanken på att jag skulle utbilda mig och få bättre jobb och bättre betalt än asen och psykopaterna. Insett efteråt att jag var stor och fysiskt stark och kunnat sänkt de flesta i min omgivning. Var tydligen snygg också men för blyg och töntig för tjejerna. Vandaliserade eller brände aldrig något eller var elak mot djur. Det gjorde en del av psykopaterna. Idag har flera av dem höga chefsjobb och karriärer. Bla en som var både djurplågare och pyroman. Jag har en ingenjörsexamen, haft ganska låg lön varvat med arbetslöshet. Borde kanske bränt och härjat ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: