Skip to content

Skulle du köpa ett speltips av denne man?

oktober 18, 2015

LEVON-BISS_SAMUEL-L-JACKSON-03

Länge hade jag för vana att inte se på teve. Det hela började hösten 2008, när jag flyttade in i ett hus på landet utan mottagning till digitalboxen. I och med att jag samtidigt för första gången i mitt liv fick tillräckligt snabb uppkoppling för att kunna streama och ladda ned så lät jag det hela bero, och upptäckte snart att det gick alldeles utmärkt att vara utan teve 2008, utan att lida brist på rörliga bilder.

Fördelarna var faktiskt många: jag behövde inte ta hänsyn till några programtablåer utan kunde se vad jag ville precis när jag hade lust. Ville jag plöja hela the Wire på en månad var det bara att köra på, med barn, hushåll och studier som enda hämmande faktorer. Jag behövde heller inte ta någon hänsyn till de svenska kanalernas senfärdiga inköpare, utan kunde genast kolla upp vad alla hipsters snackade om. Jag vande mig dessutom av med att se engelskspråkig film med text, vilket förbättrade både min engelska och mina filmupplevelser, när jag kunde fokusera blicken på bilderna och hjärnan på den faktiska dialogen snarare än att ägna min uppmärksamhet en textremsa som på sin höjd kan förmedla en grov översättning av det sagdas faktainnehåll.

Men framförallt så har jag sluppit den reklam som förpestar en stor del av teveutbudet. Nu hör jag inte till de lipsillar som inte tål reklam i någon form. Jag kan bläddra förbi en annons i både tidning och på webben. Jag kan om det kniper klicka bort en popup. Jag kan till och med vänta några sekunder tills jag får klicka bort ett reklaminslag innan en youtubevideo.

Vad jag däremot vant mig av med, och alltså inte längre tål, är längre avbrott i verken för större sjok av reklam. De gånger jag råkar ut för eländet nuförtiden, på besök hos vänner eller när jag övernattar på hotell, känner jag mig som jag kommit tillbaks in i Platos grotta, efter att ha med egna ögon beskådat solen i sin härliga prakt. Dårar! Varför gör ni detta! Ni har för fan en dator där på bordet, full av streamingtjänster och torrentsidor!

Men vanans makt förblir ju stor, och de senaste åren har jag resignerat. Istället för att predika om nätets överflöd och att en dataskärm ger lika bra vy i och med att MAN HAR DEN NÄRMARE ÖGONEN ERA JÄVLA IDIOTER så håller jag käften och betraktar reklamen, som faktiskt kan vara riktigt lärorik, om man studerar den med nykter blick i små doser.

Jag kan till exempel konstatera att reklamutbudet idag ser helt annorlunda ut än det gjorde 2008. Ingen kycklingfredag, minimalt med läsk och blöjor. Det som marknadsförs på dagens tv är framförallt olika tjänster som du hittar på det konkurrerande formatet internet. Reklam-TV göder med andra ord sin egna dödgrävare. Mest uppenbart är detta förstås i fråga om streamingtjänsterna, men det gäller ju även för internet i stort. Varje ögonblick av uppmärksamhet som någon ägnar sin dator- eller telefonskärm är ett ögonblick denne inte ägnar sin TV.

Reklamen för internettjänster domineras dessutom av spelsegmentet. Dels freemium-spel som ”Forge of Empires”, men framförallt olika nätcasinon, vars reklaminslag i regel anpassats till den absolut dummaste delen av befolkningen. Nu är det rätt länge sedan reklamens existens behövde någon form av ideologiskt stöd, men det är ändå intressant att konstatera att en så stor del av reklamen som pumpas ut idag svårligen kan försvaras som någon slags ”konsumentinformation” om låga priser eller andra gynnsamma villkor, utan är rått bete för rena idioter, som kommer vara en intressant målgrupp så länge det finns sms-lån.

Alla spelsidor gör dock inte barnfilmer där det utlovas fria spinns och insättningsbonus. De större spelsidorna, som Bet365, gör den typ av reklam som brukar rikta sig till medelklassen. Seriös reklam med snyggt foto i spännande miljöer och ett manus som antyder någon form av tanke.

Just Bet365s reklam är särskilt intressant. I den tjänstgör nämligen Samuel L Jackson som någon slags ciceron, som förklarar för tittaren att han, och de vanliga människor som reklamen visar, alla är ”medlemmar” av Bet365. Intrycket som skall förmedlas är att Bet365 snarare är ett social nätverk, eller ett aktiebolag där man som medlem är aktieägare, än en digital bookie.

Men är Samuel L Jackson verkligen en ”medlem”? Sitter han verkligen och spelar på liveodds i Premier League? Jag har svårt att tro det, men att kändisar lånar ut sig åt produkter de knappast använder är ju inget nytt. Kör Zlatan Volvo? Har Jean Claude van Damme två scanialastbilar som han använder för att gå ned i storslagen split? Knappast, och det ingår i överenskommelsen. Priset kändisen betalar för varje reklam är en liten trovärdighetsförlust. Sen kan man göra det olika snyggt, på olika nivåer. Jean Claude lyckades nog snarare höja sin aktie i och med sin reklam.

Det är emellertid inte bara kändisen som tullar på sin trovärdighet. Även reklamen tappar en del av sin när man påstår eller visar någonting som ingen egentligen tror på. Även om den zizeska överenskommelsen (vi är överens om att det här inte är sant med accepterar det ändå) gäller lämnas likväl tittaren i ett skeptiskt, cyniskt tillstånd – alla ljuger och alla är horor – som smittar hela produkten.

Frågan är dock om Samuel L Jackson verkligen påstått att han är en medlem av Bet365, på samma sätt som om säg Zlatan eller Robbie Williams sagt samma sak. Samuel L Jackson är ju inte bara kändis, han är dessutom skådespelare. I denna reklam får man därför anta att han spelar en ”Bet365-medlem”. Han gör ju till exempel ingen Troy McLure-presentation.

Men ingår detta verkligen i överenskommelsen med publiken? Tänker den presumtive spelaren att Sam gör en roll, eller att han är sig själv och spelar på Bet365? Den saken förblir nog ganska oklar hos de flesta tittare, och därmed har Bet365 lyckats behålla en rätt stor del av den uppätna kakan.

Annonser

From → Uncategorized

3 kommentarer
  1. Sven permalink

    När går du på toaletten?

    När amerikaner för ett antal år sedan fick höra att det fanns statliga kanaler utan reklamavbrott i programmet i en del europeiska länder ställde de den frågan.

    För några veckor sedan uppmärksammades att olika former av odefinierade magproblem blivit mycket vanliga bland ungdomar på senare tid. Någon tidning hade en artikel om en tonåring som fått en påse på magen och upplevde det som en befrielse.

    Nutidens ungdom har inte bara tv ( satans påfund tyckte en del när jag var liten ) utan dessutom smartfånar. Aldrig paus.

    ‘Vi behöver inte mer information. Vad vi behöver är mer tid till eftertanke.’

    • schipperke77 permalink

      När jag är kissnödig? Det jag gör då är trycker på space på min dator, så filmen pausar. Jättesmidigt.

  2. Manne permalink

    @Sven: Iofs är det så hos mig också, man sitter och håller sig till reklamavbrottet och går och tömmer tarmen/urinblåsan medans något skall säljas in. Oftast är ljudet avstängt under reklamavbrottet, eller så har man bytt till t ex Axess.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: