Skip to content

Sagan om Kaveh Forss, eller Iblies Shah – Del 1

oktober 15, 2015

Av Ashkan Amiri

Kâveh Zolfaghârî föddes den 7:e november (även Platons, Trotskijs och Oktoberrevolutionens födelsedag) år 1990 era horrificus, sisådär kring vargtimmen på Södersjukhuset i Stockholm. Beklagligt, eftersom hade mamma och pappa bott kvar i Upsala vid det här laget hade min laqab varit istället Upsalavi om inte rentav Gottsundavi. Sannerligen blev jag tillbliven i Gottsunda, det vill säga min pappa knullade min mamma i Gottsunda nåt dygn i början på år 1990 era horrificus, typ februari, vilket fyllde den andras livmoder med den enes säd, vari jag och min tvillingbror Khashâyâr  fanns som två små spermier. To think, en gång i tiden fanns det plats för oss två i pappas pung.

Så småningom bytte pappa vårt efternamn till Forss i hopp om att vi lättare skulle kunna få jobb på det viset. Han valde Forss för att på persiska låter det som fosh, vilket betyder svordom och vår släkt är ökända i hela Mazanderan för att svära vart sjunde ord på på det mest viscerala vis. Därmed fick jag heta Kaveh Forss.

Innan min upsaliensa conceptio, bodde mamma och pappa i Gottsunda, som sagt, tillsammans med Mehrzad, pappas yngste lillebror. Pappas lillebror hade nyligen anlänt från Sari i den nordiranska provinsen Mazanderan – precis vid Caspiska havet vars strand jag senare skulle få äran att besöka år 2005 era horrificus –, för att få möjligheten till svensk gymnasieutbildning. Men som folket i Labyrint kan intyga: Gottsunda ist krieg.

Inte illegalist, men… nu pa äldre, arbetarearistokratiska dagar kan jag förstå hans motiv. Att tjäna pengar som folk är segt, att arbeta är alienerande och fördummande. Arbete är karaktarshammande, ett hinder för den personliga utvecklingen och ens sjalvförverkligande. Vidare går det inte att dominera livet genom att följa reglerna, för att nå bergstopparna behovs rånarhelikoptrar och verklighetens fuskkoder, inte år av bergsklättringsutbildning och -utrustning. Så ja, Mehrzad borjade sälja knark och bli en tung lirare som tog hem guzzar hem till mamma och pappa i Gottsunda, bara för att få dem att stöna hogt och frekvent i nåt rum medan åtminstone mamma var tvungen att höra på utanför. Han själv var smart nog att inte knarka själv, däremot tog han steroider för att bli stor och ge sig själv psykiskt tillstånd att vara dickhead.

Så småningom flyttade päronen och Mehrzad till Stockholm och där föddes jag. Khashayar hade dött i livmodern redan under första trimestern, men som tur var separerade en inre vägg honom och mig från varandra, så jag påverkades inte av hans död. Däremot påverkade det min mamma något rejält. Vidare kände hon sig oförstådd av pappa och hans släkt, som aldrig direkt varit några höjdare på att vara förstående för nånting. Föga förvånande krävde mamma skilsmässa runt år 1994 era horrificus, till pappas oförstående bestörtning. Jag växte upp hos mamma fram tills millennieskiftet.

Livet ut har jag sökt efter en högre form av mening, även innan jag ens kände till begreppet ‘högre mening’. Som mycket liten kollade jag mycket på tecknat, det var min första stora passion, och jag var starkt övertygad om att jag var en av de blivande huvudpersonerna i denna värld, en person vars öde var att bli nånting storartat och möta andra storartade människor och på ett eller annat sätt påverka världen till allas fördel.

Trots denna övertygelse om min egen storhet och sense of destiny, erkändes jag varken av mina jämnåriga eller av mitt eget utseende. Innan sju års ålder var jag en söt animékaraktär i fysisk form, sen blev jag korpulent. Jag hade ingen hjältes anatomi. Jag saknade karaktär, eftersom jag kände mig konstant obekväm med min paulinska kropp. Min fysiska och mentala svaghet plågade min själ. Mina bilringar, mina glasögon, mina spinkiga armar och mina Baphomets tuttar plågade min själ. Min paulinska, ej nietzscheanska kropp och brist på karaktär plågade mig.

Vid sidan av de meningslösa, själadödande, fördummande studierna fördrev jag tiden på 4chan och Wikipedia, torrent:ade porr från Bangbros, Brazzers och Reality Kings, läste manga och kollade på animé; under en period runkade jag åt hentai men tappade så småningom intresset för tecknat porr.  Och ja, jag fortsatte med /b/tarderiet även under denna period, inklusive tvångsonanien. Jag längtade inte ens till sex, jag var ändå övertygad om min fulhet för att ens hoppas på att bli av med oskulden. Jag tänkte inte ens på att det skulle vara ‘skandalöst’ att jag var 16 år och oskuld; jag var ju tjock och ful, sex är för killar med synlig muskulatur. Plus att jag upplevde det som ‘opassande’ att nån med mitt snälla ansikte skulle ha nånting så ‘ligistiskt’ som sex, eller ens en märkbar sexualitet eller sexuell emanation eller aura.

Men en dag sommaren år 2008 upptäckte jag Max Stirner och hans The Ego and Its Own via The Pirate Bay. Jag laddade ner och kämpade mig igenom PDF-filen ifråga och insåg att Stirner och hans filosofi var som gjord för mig, han snarare bekräftade min världsbild än konverterade mig. Stirner gav uttryck och muntliga redskap för min absoluta individualism, denna individualism som jag praktiskt taget anammade efter att ha förlorat mitt öde, och som jag kände att världen såg ner på och inte uppskattade—Stirner fick mig inte bara inse att det är okej att vara egoist, utan gav mig också en explicit raison d’être, nämligen att söka efter min egen personliga lycka. Det var denna raison d’être som gav mig en ordentlig riktning i livet efter att ha insett att jag förlorat rollen som protagonist i Tillvaron; det var okej att inte vara en huvudperson, man kan anse sig vara viktig ändå.

Stirnerianismen gav mig inte bara ett tydligt syfte, den gav mig också ett intresse för filosofi på allvar. Inför den kommande terminen på gymnasiet anmälde jag mig till kursen Filosofi och fick MVG på det. Mitt första och enda MVG.

Men Max Stirner var bara början. Jag hade blivit och är än idag hängiven till min personliga utveckling och provade på allt som jag kände var till min fördel om jag gjorde saken ifråga ordentligt. Jag är väldigt förtjust i att fasta i nästan tre dagar i rad, alltså att inte äta nånting alls i 60 till 70 timmar förutom vatten, te och kaffe. I början brukade jag varje dag köra periodisk fasta enligt leangainsmetoden, i syfte att bränna fett och bygga muskler samtidigt, men min fåfänga fick mig att gå i överdrift och prova tredagarsfasta. Vad jag då märkte var att efter 24 timmar kände jag mig mer fokuserad, mer kognitiv och mer kreativ och fully engaged.

Jag började intressera mig för andra skäl till att fasta än att bränna fett och kom då in på andlig askes och därifrån till marginaliserade former av religiositet, som ockultism och esoterik. Så småningom kom jag i kontakt med guénonismen-schuonismen, mer känd som Den traditionella skolan. Jag började inse att wahhabismen inte är islam, att Anwar al-Awlaki hade en idiotisk grund för en häftig antiborgerlig livsstil, en sorts subaltern ökennietzscheanism för exploaterade och alienerade sunniter i Mellanöstern, Nordafrika och Den indiska subkontinenten. Men än viktigare, jag började sakta men säkert inse att wahhabismen inte var muhammedansk islam, utan en exoterisk, legalistisk, nomocentrisk, islamofobisk kätteri. Guénonismen-schuonismen, genom dess engelsk- och svenskspråkiga talesmän (för gubbar är de allihopa) Hossein Nasr och Martin Lings respektive Kurt Almqvist och Tage Lindbom, gav mig en fräsch och sofistikerad återintroduktion till islam. Men trots detta störde jag mig rejält på deras modernitetskritik och antidarwinism, som visserligen var otroligt intressant men fördömde främst helt fel saker med Moderniteten.

I vilket fall längtade jag efter att få börja på universitet och studera arabiska och persiska, för att eventuellt så småningom studera vidare på Temenos Academy i Storbritannien eller Zaytuna College i USA.

Ashkan Amiri studerar arabiska. Han har skrivit om skägg på Kultwatch och ställt upp på en töntig viralvideo på youtube.

Annonser

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: