Skip to content

Ett episkt misslyckande

november 16, 2014

När man ska skriva om politiska ämnen, hör det till god ton att redogöra för sina egna ståndpunkter, så att läsaren kan avgöra i vilken grad resonemangen färgats av dessa.

När jag var liten var morsan engagerad i teaterkonsten, och släpade ofta med mig på olika teaterföreställningar, ibland av experimentell sort. Senare i livet råkade jag ofta hamna på samma fester som medlemmarna i det fysiska teaterkollektivet ”Slava”, som tog varje tillfälle i akt att utrista i glad och samfälld sång, gärna något frodigt och ryskt.

Min inställning till teater, i synnerhet sådana som experimenterar med rytmer, mim, interaktivitiet och så vidare, liknar den inställning många andra har till clowner och Staffan Westerberg; jag fruktar och hatar skiten, och om en gymnasieklass gav en experimentell teatergrupp kompanistryk skulle jag vara den första att applådera.

images

Så nu vet ni var ni har mig, och varför mitt intresse för just detta hot mot yttrandefriheten väcktes till att börja med. Så gymnasieelever har trakasserat en experimentell teatergrupp? Gick de till handgripligheter? Spottade de på gycklare? Muggspolades någon mimare? Örfilades någon akrobat?

Någonstans i bakhuvudet anade jag förstås en anka: ”rasistiska trakasserier”, ”saker som kastas in på spelplanen”, ”nedklottrade hakkors” kan ju betyda lite vad som helst. Teaterpjäsen verkade aldrig ha avbrutits, och ingenting i övrigt tydde på att publiken gått till direkta handgripligheter, som när en skara homofoba muslimer avbröt föreställningen ”Smålands Mörker” och utsatte skådespelaren för konkreta hot – en händelse innerstadsvänstern sket rätt så rejält i förresten.

Jag kunde dock inte riktigt ana riktigt hur uppblåst denna anka skulle visa sig. Visst, de desperata jämförelserna med Lars Vilks kunde man ju avskriva omgående, då Lars Vilks inte ritade sin rondellhund inför en klass tvångskommenderade SFI – elever. Men trakasserier, ritade hakkors och saker som kastas in på scen låter förstås otrevligt, även om det naturligtvis snarare är en fråga om skoldisciplin än ytttrandefrihet.

Normalt sett brukar sådana här historier sluta med att Avpixlat och Flashback rotar fram sin version, varpå hela historien, om den verkligen inte håller, förpassas till glömskan. All heder till tidningen ETC som tog sitt publicistiska ansvar och punkterade den här bubblan.

Nog för att lärarna i fråga kan ha egna motiv till den bild de väljer att ge, men deras version av händelseförloppet strider ju inte direkt mot regissörens, den stora skillnaden tycks ligga i grad av hysteri – samt givetvis att regissören glömt nämna den lilla detaljen att publiken (ditkommenderade, uttråkade sextonåringar) fått pennor och uppmanats att interagera i pjäsen, något EPA – Conny och Damp – Kevin tog till fasta på genom att klottra hakkors och kasta sagda pennor.

När till och med Suzanne Osten – det pretentiösa experimentteaterns mörka furste – i diplomatiska ordalag konstaterade att problemet sannolikt var att teatergruppen sög som teatergrupp, pedagoger och människor borde rimligtvis den sista spiken slagits in i kistan.

Men nej, som en avslutande bukkake på förnedringen kunde lokalpressen avslöja att de som faktiskt kunde lämnade föreställningen ganska snabbt, bland annat en lokal fritidsledare med invandrarbakgrund, och att trakasserierna kunde kokas ned till en kastad penna och ett klottrat hakkors. Sistnämnda polisanmäldes givetvis, vilket är lite ironiskt med tanke på att mycket av kritiken handlade om att pjäsen var så ensidigt fientlig mot polisen.

Så jag fick inte riktigt glädjas åt att gycklande mimare fick vad de förtjänade, men kan ändå konstatera att hela incidenten kan tjänstgöra som utmärkt åskådningsexempel på kulturvänsterns allmäna problematik. För fördjupning i ämnet kan man med fördel studera Gunilla Brodrejs skrattretande artikel, där hon med rösten högstämt darrande talar om att ”skydda konsten och yttrandefriheten”.

Men inte ens Brodrej missar ironin i att en pjäs om ungdomsuppror får problem med en slags ”ungdomsuppror” (om än av lamaste slag, och definitivt inte värt att springa till torgs med). Som jag tidigare varit inne på har vänstern, i takt med att de etablerat sin kulturella hegemoni, samtidigt förlorat greppen över en av sina mest omhuldade myter, den censurerade och förföljda konstnären.

Den senaste tidens censurskandaler har ju haft en tydligt ”högerprägel”*: Lars Vilks får ett pris på sitt huvud, Dan Park arresteras av polis. Kulturvänsterns svar: ett tecknat hakkors, en kastad penna, med en bunt uttråkade gymnasieelever som mörkermän. När samlas vi på Sergels Torg hörni?

* citationstecknen avser Lars Vilks. Har aldrig riktigt fattat varför det ska vara en högergrejj att häckla islam. Alla rediga människor borde häckla islam dagligen. Vi blev inte av med kristendomen genom att visa hänsyn, utan genom att håna, bespotta och mobba dess utövare till den patetiska underkastelse som utgör dagens svenska statskyrka. Så skulle jag vilja se islam en vacker dag: en inställsam tönt som försöker vara lite allmänt hygglig och ställer upp på typ vafan som helst. Förmodligen har det med vänsterns s.k ”maktanalys” att göra: eftersom massa fattiga, obildade människor är muslimer så befinner sig alla muslimer i en underordnad position. Way to analysera, CP:n. 

Annonser

From → Uncategorized

5 kommentarer
  1. Diogenes permalink

    Ha ha! Bra där! Skrattade själv till lite i morse när jag läste om den där kränkta teatergruppen. Det är visserligen en evighet sen jag var tonåring nu men visst känner man framför allt med gymnasieeleverna och inte teatermiffona? Att tvingas gå på teater är ju fan det värsta öde man kan drabbas av som 16-åring. Att en gymnasieelev som håller på att dö av tristess på en teaterföreställning, fått en penna i handen och uppmanats att skriva saker i bänken ritar ett hakkors är något jag har lättare att relatera till än dessa kränkta flummares känsloliv.
    SVT inslaget är ju hysteriskt! Förutom ”våld” genom att kasta pennor ”också ett tyst motstånd där de har visat sitt ogillande”. Stackars kulturarbetare!

    • schipperke77 permalink

      Det enda öder värre än att tvingas titta på en teater skulle vara att lämnas ut åt någon slags interaktiv experimentteater som försöker tvinga fram ett deltagande (på sina egna töntiga villkor förstås). Det har gått ett halvt liv sedan jag var tonåring men precis som du känner jag för eleverna, kanske särskilt den elev som klottrade hakkorset. Jag var en mycket störig och problematisk ung man, och hade jag varit i samma situation hade jag antagligen klottrat ett hakkors – inte på grund av någon nazistisk övertygelse utan för att kränka, såra och provocera. Att gycklarpacket blev så kränkta att de lade ned hade dock överträffat mina vildaste förhoppningar. Någonstans i detta land sitter en mycket lycklig ung man och har just förstått hakkorsets otroliga laddning.
      Orkar sällan se på rörliga bilder i dessa youtube-länkar – tider men det där låter ju nästan för bra för att vara sant. Ungdomarna gillade alltså inte pjäsen? Och då kallar man dem rasister och lägger ned? Nu måste man väl ändå uppnått någon slags peak kränkt?

  2. Diogenes permalink

    Ja shit. Jag ser det framför mig; skådisarna ställer sig några decimeter framför tonåringarna ser dem i ögonen, spelar ut sin akt med största inlevelse och hoppas på en reaktion. Möts av apatiskt stirrande ansikten – tänk scenen i Big Lebowski när Walter försöker skälla ut tonåringen som snott the dudes bil – blir så kränkta över detta ”tysta motstånd” att spektaklet läggs ner men passar samtidigt på att ringa runt till all media man kan kan komma på i förhoppning att få förståelse från likasinnade på kultursidorna.
    Peak kränkt som sagt.

  3. Jag kan inte låta bli att irriteras/roas av människor som blandar ihop metoden med resultatet. I detta fall ”interaktiv teater” som ska ”engagera publiken” men där publiken polisanmäls om den interagerar på fel sätt. Ett annat exempel: folk som hyllar ”civil olydnad” som metod men blir upprörda när den framgångsrikt används av folk som vill förstöra miljön med extra stora avgasutsläpp.

Trackbacks & Pingbacks

  1. Nytt spännande projekt på gång! | Schipperke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: