Skip to content

Twittertrams, bloggrulle och några nya låtar

juli 23, 2014

angry-mob

Mitt senaste blogginlägg fick lite oväntat viss spridning tack vare att radioprataren och komikern Kringlan Svensson mycket rakryggat länkade från sitt twitterkonto. Med tanke på hur diskussionen såg ut är jag ganska glad att den inte spillde över i kommentarfältet. Hur är det ens möjligt att förstå så lite av en så rak och tydlig text? Ja, hänger man på twitter hela dagarna är förstås det mesta möjligt. 140 tecken ger ju ingen plats för särskilt många tankeled, såsom att:

* Det är en SEGER för provocerande konst att åtalas och fällas. Skiter man i Dan Park och Pussy Riot, har de förlorat.

* Det är en FÖRLUST för det öppna samhället när konstnärliga debatter avhandlas i rättssalen. Ryssland är inget öppet samhället, och låtsas knappt om det heller. Sverige påstår sig dock vara det. Och de som särskilt högljutt påstår sig värna denna öppenhet, är samma typ av ledsamma vänsterpack som den vidriga SA – pöbel som demonsterade utanför galleriet. Samma felknullade smutsmänniskor som sätter citationstecken kring konst de inte gillar. De borde ta Avpixlat – pöbeln som förfasar sig över Anna Odell i hand, och gärna deras otvättade kön i sina munnar också, för de är samma förkvävande andas halvaborterade avkomma och jag hoppas de får obotlig aids-cancer i hjärnan varenda jävla en.

* Kränkningar har ingenting med Hets mot folkgrupp att göra. Det är med andra ord fullt möjligt att ge fan i huruvida något proffsoffer anser sig kränkt av det ena eller andra, eller ens om någon faktiskt skulle kunna känna sig en smula kränkt ibland, när vi talar om yttrande- och konstnärlig frihet. Till konstens sedan 1800 –talet överenskomna uppgift hör faktiskt att kränka den goda smaken.

Men visst, det kan vi ju omförhandla. Då är det bara att acceptera och böja sig för kommentarfältherrarnas skitstorm när någon målar en fitta på en vägg i så fall. De representerar den ”svenska” folkviljan i precis samma grad som Kwabumba Whatshisfuckingface representerar några ”afrosvenskar”.

* Irrationella, grova länkningar får ni slita ut ur mina kalla, döda fingrar era söndercurlade töntfittor.

 

Så från detta ruttnande gamla hundanus till något betydligt trevligare, nämligen ”bloggosfären”. Minns ni det begreppet? För cirka tio år sedan var det ju sin tids twitter, där mediefejorna incestlänkade och ordnade bloggbävningar till krismedias fromma. Det var exempelvis den ursoppa ur vilken den hjärnätande amöban Alex Schulman krälade upp. På den tiden gav ju blotta namnet ”bloggosfär” kräkreflex, men idag när de värsta kretinerna övergett bloggar för twitter och hela bloggosfären marginaliserats, känns mediet åter friskt som en nyutslagen blomsteräng.

Jag höll mig länge för god för att lägga upp en bloggrulle, med stanken av 00 – talets bloggosfär färsk i näsan. Nu ser landskapet dock helt annorlunda ut. Dagens bloggosfär består av enstaka utspridda idealister, missfoster och enstöringar som i postar sina texter i fullständig medieskugga, i samma anda som rättshaveristiska lappar på stan eller 1900 – talets fansin. I ett sådant läge ska man ställa upp för och länka till varandra, på samma sätt som vi i seriefandom grupprunkade oss igenom hela 90 – talet, innan genombrott och karriärer tog död på gemenskapen. Dessutom är det ett behändigt sätt att samla ihop de bloggar jag själv ska försöka besöka med större regelbundenhet i framtiden.

Kort om de olika bloggarna:

Copyriot – Borde väl de flesta läsare känna till. En av landets äldsta ännu aktiva bloggar. Drivs av Rasmus Fleischer, en av min generations få riktiga intellektuella i ordets klassiska bemärkelse. (den på oss följande twittergeneration är i det avseendet fullständigt hopplös) Jag hänger med ojämna mellanrum i kommentarfältet, när jag har tid och känner att jag har något att tillägga i ett sällskap som ofta befinner sig ett par meter ovanför mitt autodidakta lilla huvud.

Dimitry Orlov – var ett tag sedan jag läste honom aktivt, men har tänkt börja igen, även om jag till viss del tröttnat på den där undergången som aldrig blir av. Rysk – amerikanska apokalyptiker som gärna jämför det Sovjetiska sammanbrottet 1989 – 91 med det kommande Amerikanska. Tyvärr sprattlar ännu liket med oroväckande livlighet. Vart är min Mad Max, bro?

Fredrik Edin – kulturredaktör på Arbetaren, en pålitligt klassmedveten bastion i en stinkande sörja av hatisk och hysterisk identitetspolitik. Bra smak när det kommer till teve, även om jag aldrig orkat ta itu med Berlin Alexanderplatz, som karljäveln tillägnat löjligt många bloggposter.

Håkan Lindgren – Ingen aning faktiskt. Snubblade över när jag googlade runt häromdagen och tänkte att det här borde jag läsa någon gång. Upp på bloggrullen alltså. Det verkar handla en del om internet, precis som Copyriot, och det är ju ett spännande ämne med tanke på hur mycket tid man slösar bort här.

JVVF – Akronymen för ”Jag vill vara farlig”, och innehåller inlägg i fenomenets anda, dock ur ett distanserat, medelålders perspektiv. Ibland skriver bloggaren inlägg på den här bloggen, så hej, hej på dig.

Magdalena Nordin – regissören bakom kulturkampen och allmänt ganska rolig person.

Min musik – mitt soundcloud – konto, där jag nyss lagt upp nya låtar. Kritik och kommentarer välkomnas.

Mina böcker – här kan du köpa mina böcker, som jag gett ut på eget förlag genom Print On Demand – sida, som en jävla loser.

Mohamed Omar – ämnar återkomma till honom relativt snart.

Motpol – detsamma gäller denna traditionalistiska/högerradikala/högerextrema bloggportal.

Nya Partiet – Magdalena Nordins senaste konstrprojekt är ett politiskt parti, där jag befinner mig på valbar plats. Jag har dessutom inloggningsuppgifterna någonstans, och har tänkt skriva åtminstone ett inlägg innan valet.

Pontus Lundkvist – Min bästa internetkompis, får man nog säga. Vi arbetar för närvarande på en samtalsbok. Det sköna med oss är att vi tycker tillräckligt olika för att det inte ska bli 69:an, men tillräckligt lika för att undvika ”Debatt”.

The Automatic Earth – ännu en apokalypsblogg jag tänkt börja läsa igen, kanske när sommaren övergår i höstmörker.

 

Kvardröjande avlagringar från twitter kanske noterar att könsbalansen på min blogrulle kraftigt lutar åt penis. Jag antar att det beror på att jag hatar det värdelösa kvinnokönet. Har du problem med det tycker jag du ska följa Lady Dahmers twitter istället för den här bloggen. Raus för fan.

 

Fler länkar kan tillkomma med tiden. Nu ska jag sätta mig i solen och läsa Strindberg.

Annonser

From → Uncategorized

7 kommentarer
  1. muhhum permalink

    Håll dig borta borta från Fleischer och hans typ av onda andar,,,

  2. Diogenes permalink

    Ojoj! Lite argt där i början. Det är därför man inte ska syssla med twitter, det funkar med roliga oneliners eller konton som drar andra världskrigets historia eller random Nietzsche-citat o dylikt men när det ska användas till nån slags flervägskommunikation blir det katastrof. Och att alla journalister följer varandra och sen bestämmer sig för att deras personliga twitterfeed är liktydigt med ”svensk samhällsdebatt” är ju bara tragiskt. Jaja, får hoppas att din spaning blir verklighet. Då de sinnesslöa håller sig till twitter reser sig bloggosfären ur askan. Kanske

  3. Monstrum permalink

    Jag vill uppriktigt be om ursäkt för mitt urartade beteende här och i andra sammanhang. Det är förstås fullständigt orimligt att i något avseende, ens på skämt, beskriva som ond någon annan än sig själv. Jag och mina föreställningar är i ärlighetens namn mycket förvirrade. Jag har länge låtit mig förledas av osunda, världsfrånvända ideer och fantasier. att jag inte vaknat till detta tidigare! Alltihop är ett enda fruktansvärt misstag. Allra minst jag, en ynklig, elak, arrogant, tygellös person, har rätt att på något sätt döma någon annan. Nu inser jag att jag i mina anklagelser mot andra egentligen bara pratat om mig själv….

    nu blev det väldigt mycket ”jag” här men det kanske hör till saken :=)

    /”Det horiska odjuret Jag Själv

  4. Ovanstående försök till ursäkt var svårt att ta på allvar förstår jag nu. Det var kanske mer av en personlig reflektion jag lika gärna kunnat hålla för mig själv.

    Det hela har sin upprinnelse i att jag upplevde att man intrigerat mot mig och av detta leddes till en sorts ”konspiratoriska” tankegångar (som jag numer är i processen att frångå) närda av ilska mot de jag uppfattade som inblandade. En stor dos självrättfärdighet spelade också in. Jag ber om förlåtelse till de som tagit illa upp av vad jag sagt och gjort under den här fasen. Jag är också ledsen att en ordentlig ursäkt behövt dröja fram till nu, men jag har haft svårt att samla och sätta ord på mina tankar.

Trackbacks & Pingbacks

  1. SOMMARHÄLSNING
  2. Nya Publiceringar | Schipperke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: