Skip to content

Hallå? Nån kvar?

maj 22, 2014

I så fall har ni nog märkt att jag inte bloggar särskilt mycket. Inte bara det, jag har dragit ned rejält på min aktivitet på facebook, och gått ur den balla mailinglistan jag var med på ett tag. Delvis beror det här förstås på att jag koncentrerat mina krafter på mitt hittills största projekt, som blev klart så nyss som igår. Man kan säga att det varit den utlösande faktorn.

I takt med att jag börjat dra ned på mitt vardags-skrivande har jag börjat märka av ett nytt och lite oväntat lugn inom mig. En lättnad, inte bara över att inte delta i det ständigt pågående käbblet, utan över att slippa uttrycka mig överhuvudtaget.

Jag har ju, som kanske framgått i vart fall mellan raderna i mina senaste skriverier, blivit allt mer trött på den roll jag karvat ut åt mig själv. När jag som ung man bestämde riktning kunde jag ju inte föreställa mig en framtid där varenda jävel med en nätanslutning är en dryg, självutlämnande tyckare. Hela jävla världen har gått och blivit Schipperke.

Det här har jag förstås känt en längre tid, vi har ju haft bloggar sedan 2003 nån gång och facebook sen 2006 – 07 eller när det var. Problemet har hela tiden varit att jag har ett oavvisligt behov av att uttrycka mig på något sätt. Dessutom har jag blivit mycket skicklig på, och kan väl i viss mån sägas ha ”byggt mig en karriär på”, att vara en dryg och självutlämnande tyckare.

Så den fotöljen har ju alltid varit oerhört bekväm att sjunka ned i, särskilt när mina försök att vidga verksamhetsområdet i stort sett bemöts med unison, generad tystnad. Blogginlägg och facebookstatusar går dessutom rätt snabbt, och belönas ofta med en eller annan uppskattande ryggdunk.

Men så hände något oväntat. För tre månader sedan laddade ned musikprogrammet Ableton 9, mest för att vara kapabel att leverera initierad och relevant feedback till ett projekt där jag hade rollen som en slags ”kreativ manager” eller något annat reklambyråaktigt.

Men när jag började leka med programmet var det som att jag sögs in i ett kreativt rus vars lika jag inte upplevt sedan jag var kanske arton – nitton och skrev på det som skulle bli de första numren av schipperke. Jag både skapade och hade roligt på en och samma gång!

Tyvärr var jag samtidigt inne på upploppet på ett omfattande litterärt projekt, samtidigt som jag fick mitt tredje barn och hade ett mexikanar – jobb på dagarna. Först i maj, när boken blev färdig och jobbet tog slut, kunde jag sjunka in ordentligt i musiken, och rätt snart hade jag gjort klart fyra låtar som jag faktiskt är rätt nöjd med, samtidigt som jag har haft SÅ JÄVLA KUL när jag gjort dem.

Livet är förstås för långt för definitiva löften, men just nu känns det, ända in i märgen, som att jag gärna lägger pennan på hyllan, med undantag för de projekt jag lovat mig till, och om jag fick (bra) betalt, och ägnar den kreativa tid jag har åt musiken. Skulle det vara så att jag inte alls är en lika begåvad musiker som författare så har jag i varje fall kul medans jag håller på. Den uppskattning jag fått som författare har nämligen inte varit värd en hundradel av den tid jag lagt ned på skiten.

Men det är förstås möjligt att jag bara känner så just nu, när jag just fått 70 000 ord i mål. Kanske sitter jag här och bloggar hejvilt när hösten och uttråkningen kommer.

Till dess vore det toppen med lite åsikter om min soundcloud. Särskilt intressant vore det förstås om någon kunde hitta influenser eller till och med ange en genre. Jag letar nämligen aktivt efter den typen av musik jag försöker göra, någon slags blandning mellan den smutsiga hårda techno ibland ramlat över på ravefester och klubbar men alltid varit för väck för att fråga efter och den lite skeva, kantiga altetnativrock jag växte upp med, som Sonic Youth, Boredoms och Jon Spencer Blues Explosion.

Det är faktiskt lite samma sak som med den stackars ”Hövding”, att jag försöker göra den musik jag inte hittar. Kan ju bara hoppas att någon annan är intresserad den här gången, och att jag faktiskt lyckats åstadkomma något hörvärt. Som skribent har jag fått beröm sedan 90 talet, och varit rätt skicklig åtminstonde sedan sekelskiftet, så där har jag alltid varit ganska trygg i mitt skapande och vetat vad jag kan åstadkomma. Som musiker är jag ju fullkomligt färsk, och har faktiskt ingen aning om min egentliga nivå. Så det ska för en gång skull bli lite nervöst att få höra vad folk tycker. Det är en ovan, lite spännande känsla.

Tack för att ni tar er tid.

Annonser

From → Uncategorized

9 kommentarer
  1. Jag tycker det låter rätt bra, lite monotont både till klangfärg och komposition, vilket är både bra och dåligt. Jag tycker du ska fortsätta och utveckla riktningen.

  2. Diogenes permalink

    Jag har växt ifrån musik men jag hoppas allt du börjar blogga mer aktivt igen. Min RSS-läsare, eller vad fan det heter, har gång på gång velat plocka bort den här sidan då den är inaktiv men jag gav aldrig upp hoppet. Tråkigt då om det här skulle visa sig vara sista inlägget.

    Annars får du väl lycka till med popstjärnedrömmarna.

    • schipperke77 permalink

      Jag får se. Möjligtvis kanske skrivandet börjar kännas roligt igen i och med växelbruk + avtagande pliktkänsla. Man kan ju alltid hoppas.
      Löjligt av RSS – läsaren att hålla på förresten. Men det är väl typsikt internet, allt ska alltid updateras hela tiden, annars räknas man bort.

  3. hej permalink

    huruvida det är bra musik eller inte kan jag inte uttala mig om. jag kan nämligen inte förmå mig att lyssna längre än någon minut i sträck, trots att jag sitter på utrustning för ~10 papp. det är bland de mest uttröttande mixarna jag stött på (googla headphone fatigue). undrar därför hur du gått till väga när du lagt mixen.

    • schipperke77 permalink

      I och med att jag befinner mig i det entusiastiska fansin-stadiet har den grundläggande mixningsprincipen varit ”så snabbt som bara möjligt”. Första versionen jag lade ut var inte ens mastrad, men så fort jag lyssnat mig runt lite på soundcloud insåg jag rätt snabbt att den ljudbilden inte höll måttet. Så jag mixade ljudbilden med kompressor och lite annan skit, med den här videon som tutorial. https://www.youtube.com/watch?v=o1EW2v-ikc8. Det hela gick mycket snabbt och ungefärligt, då mitt enda syfte var att lyfta fram ljudet. Dock är det förstås en viss skillnad på den typ av rätt lyssnarvänliga house som producerades i videon, och min diskanta techno, det kan ju vara det.
      Samtidigt har jag högst medvetet använt obekväma distortioner och vitt brus som element i musiken. I låt 1 är riffet i det första stycker exempelvis menat att bara bli jobbigare och jobbigare, med allt mer skärande ljud. En influens från japansk noise, kan man väl säga, typ Merzbow, som på nittiotalet undersökte exakt hur jobbiga ljud kan bli.
      Samtidigt inser jag nu att det är ett rätt billigt knep egentligen, ett slags ljudbildens JVVF, så i framtiden ska jag faktiskt tänka på att utveckla andra sidor av musiken. Skärande ljud kan ju alltid vara kul, men med måtta, både för att undvika headphone fatigue och för dynamikens skull. Det gälla skriket blir tröttsamt i längden.
      När jag googlade upptäckte jag för övrigt att den låt som har minst skärande distortioner (låt 3, där det fortfarande förekommer på slutet) innehåller en annan källa till HF, nämligen ljud fördelat i olika högtalare. Tänker faktiskt mixa en ny version med basen mer centrerad.

  4. Innan jag kom åt sundclouden så hann jag tänka att beskrivningen lät som nåt från postpunkens elektroniska sida – the Normals Warm Leatherette eller Suicides första skiva.

    Utan att kunna särskilt mycket om fältet så låter det techno för mig, ev. någon sorts hårdare 90-talstechno, acid house eller jungle. Kom att tänka på Steve Poindexter. Samt Slagsmålsklubben.

  5. Björn permalink

    Kommer du läsa den här kommentaren? Troligen inte, då inlägget är typ två månader gammalt redan (p.g.a. inaktiviteten kollar jag inte särskilt ofta längre), men här kommer lite feedback på musiken:
    Rytmen i första låten var rätt soft, primitiv och djungelgungig. Melodierna överlag (i samtliga låtar) bär på en lustig kombo av att vara både motsträviga och ”tralliga”. Av någon anledning kom jag att tänka på den här snubben, även om det inte är överdrivet likt: http://www.youtube.com/watch?v=-xq3srxF_B8

    Lite glitch och acid finns det i alla fall i det hela. Något för ettrigt för min smak, men du har ju åstadkommit mer än en annan som suttit och lekt sporadiskt med liknande program i åratal utan att någonsin få till mer än två minuter av trummor och basgångar, och det är ju inte fy skam.

  6. schipperke77 permalink

    I och med att jag har kommentarerna kopplade till min mail är det klart jag läser. Nu har bloggen dessutom blivit mer aktiv än på länge efter att jag rusat ut ur rummet som ett tonårsemo. Typiskt. Så välkommen tillbaks och läs gärna följande inlägg.

Trackbacks & Pingbacks

  1. Nya Publiceringar | Schipperke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: