Skip to content

NY TID, NY STRID

januari 18, 2013

Image

Så var det alltså nytt år igen. Dessutom snart ett år sedan min bittra inledning av denna blogg. En sammanfattning skulle kanske vara på sin plats, och enklast möjligast uttryck skulle väl vara: jotack, mycket bättre nu. Jag har under året som gått lagt ned det telemarketingföretag (!) jag drev från hösten 2011 till våren 2012. Och nej, jag drev det inte som ett skämt (eller ”konstverk”, som det tydligen heter nu för tiden). Min ambition var faktiskt att lägga de konstnärliga ambitionerna på hyllan och försöka tjäna lite pengar som vilken svenne som helst. Så här i efterhand är jag naturligtvis glad att det gick åt helvete, men jag är lika glad att jag försökte, och fick lära mig en dyrbar läxa: arbete suger, även om du är ”din egen”. Faktiskt i ännu högre grad som ”egen”, i och med bristen på lön och liknande förmåner.

 Jag fick också slutligen lära mig att jag sitter hopplöst fast i detta med ett ”eget uttryck”, eller vad man nu ska kalla det jag håller på med. Det är ett märkligt slags beroende, i fullständig avsaknad av belöningssystem, vare sig utifrån – ekonomiskt, ”erkännande”, beröm – eller inifrån – dopaminkickar. Det är helt enkelt en slags plikt, även om jag inte kan svara på inför vem eller vad, och – kanske mest av allt – en vana som jag rotat in i 23 år, minst. Skulle jag lagt ned någon gång på 90 – talet kanske jag haft en sportslig chans till ett normalt och tillfredställande liv.

 Inte för att jag klagar. Eller är det inte det jag gör just nu? Så vadan detta svammel, kan vän av ordning kanske fråga sig, särskilt som denne vid det här laget vant sig vid mina hittills så stringenta inlägg.

 Tja, nöjd som jag i övrigt ändå varit med det år som gått, har denna blogg kommit att utvecklas till ett undantag och sorgebarn. Och anledningen därtill har varit dess allt för höga ambition. Jag har behandlat varje inlägg som en understreckare till SvD, och därmed har det blivit allt mindre sagt i detta format, ju mer jag haft att göra på annat håll. Jag har kort sagt ”killbloggat”, som vore jag en identitär eller något, till allvarligt men för produktiviteten. Och det räcker fan, här och nu, i synnerhet som jag varken får betalt eller respekt för detta.

Därmed ämnar jag att hädanefter bejaka min inre kvinna, och i linje med detta behandla denna blogg som en utvidgad facebook-updatering, typ. Bara skriv på och publicera så fort jag nått min punkt. Det är en jävla blogg, godamnit. Dags att ta formatet med den respekt det förtjänar.

Facebook, ja, den andra stora boven i sammanhanget, jämte uppblåsta pretentioner. Det har kring nyår diskuterats en del i de finare delarna av ”bloggosfären” (vi låtsas för syns skull att den beteckningen fortfarande äger viss giltighet) kring ett slags principiellt uttåg ut facebook. Jag har inte en tanke på att ansluta mig, men kan instämma i den generella facebook-kritiken, och komma med egna bidrag. Problemet med Facebook är, som kanske bekant, att det är en tidsslukare av rang. Eller kanske framförallt en uppmärksamhetssplittrare. Jag sitter med min fejja uppe i detta nu, kan jag avslöja. Och anledningen är förstås att det på facebook ”händer” något – där pågår hela tiden den där interaktionen som ”bloggosfären” till stora delar tömts på, mycket på grund av facebook. Så dels har aktiviteten förflyttats dit – ett slags bredare, socialt problem – dels stjäl det energi och uppmärksamhet som en ständigt distraktion från det tråk man för tillfället håller på med, såsom att uppdatera sin blogg.

En viktig anledning till att jag hellre tjafsar runt på facebook är det avslappnade formatet. Jag bara skriver lite skit till en liten krets av ”vänner” med den lätthet som  fullständigt saknas när jag lyckas inbilla mig själv att en blogg är någon slags kultursida. Fullständigt häpnadsväckande vilka löjliga idéer man kan lura i sig själv. Nog för att dagens kultursidor är långt ifrån vad de en gång varit, men bloggen är lik förbannat det absolut lägsta format som mänskligheten känner till, strax under dokusåpan och hemma hos – repotaget. Bloggformatet tillhör Kenza, Blondinbella och Kissie. Dags att joina gänget och sluta göra sig så märkvärdig. Vill ni ha genomtänkt stringens får ni beställa en artikel, och betala vad det kostar. Hädanefter blir här självupptaget babbel.

Och nu har jag redan skrivit alldeles för långt. Ett blogginlägg är kort och ofta. Men jag lär mig, steg för steg.

På raskt återseende.

PS: Just det, bilder skall det ju vara på en blogg. Dagens bild genererades genom att jag bildgooglade ”blogghora”. Den nivån, som sagt. 

Annonser

From → Uncategorized

2 kommentarer
  1. Drar mitt strå till stacken och postar en kommentar. Ser framemot den nya tjejbloggstilen. Synd att du inte längre är entreprenör, det hade ju passat väldigt bra, som en ny Blondinbella. Ännu bättre om du hade haft ditt företag här http://www.dn.se/ekonomi/jobb/de-bor-pa-arbetsplatsen

Trackbacks & Pingbacks

  1. Tokkunskap » > BRYTBURKEN.SE

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: