Skip to content

Spelrecension: Age of Empires III

augusti 17, 2012

Under mina uttråkade tonår var strategispel något av min pryl, och med strategispel menar jag förstås ”Civilisation”. Det fanns, bokstavligt talat, ingen jävla ände på hur länge jag kunde spela eländet. Ty ”eländig” var vad jag kände mig när jag satt där som världens härskare, efter trettio timmar på raken med blicken stadigt fäst på skärmen, handen i ett krampigt grepp om musen och minimalt med näring i min avdomnade kropp. Den utkramade tomheten till kropp och sinne skulle jag senare i livet känna igen som typisk för en tjackavtändning.

Jag spelade alltså mest frenetiskt under tonåren, en tid vars rent biologiska händelserikedom ofta kontrasteras mot en faktisk händelselöshet. Där fanns en skola som jag sket fullständigt i, någon slags fest till helgen och en febril verksamhet i seriefandoms fotokopierade fansins. Emellan dessa hållpunkter låg dock uppenbarligen oceaner av tid. Hur skulle jag annars hunnit med Civilization, den mest skoningslösa tidsmördare jag någonsin har upplevt?

Med tiden gick det för mig som det är tänkt att gå för människan: jag växte upp och skaffade ett liv, som sakta men säkert fyllde ut de där oceanerna av tid med alla möjliga måsten och borden, en process som givetvis accelererade när jag fick barn. Helt plötsligt var tristess en sällan upplevd lyx, och den fria tiden reducerad till sällsynta små rännilar. Kort sagt förstod jag till sist vad vuxet folk menade med att ”tiden är dyrbar”. På sätt och vis är det väl det som definierar en ”vuxen”; att tiden upplevs som en knapp resurs, fylld som den är av vuxna förpliktelser. Att slösa tid blir därmed en lyx, som egentligen är mer potent än att tända cigarrer med tusenlappar. För en Wallenberg är ju en tusenlapp intet, medan hans tid med all säkerhet är knappare än min.

Under denna process av allt mindre tid har jag en efter en gett upp de intressen som under tristessens tonår fyllde ut mitt liv: först och främst rök faktiskt serierna, men det var mer av ren, skär tröttnad än någon medveten prioritering. Nästa syssla som rök var dock dator – och tv – spelen, och där var det faktiskt frågan om trist, vuxen tidsnöd. Jag slutade i princip helt spela tv- och dataspel kring sekelskiftet, i samband med att jag kom in på arbetsmarknaden, varpå jag snabbt insåg att om jag någonsin skulle kunna ta mig därifrån och bli den fria författare jag börjat drömma om gick det inte an att slänga bort de få timmar jag hade i fritid om dagen till att flytta runt symboler på en skärm.Denna åtgärd gav faktiskt resultat: 2002 tog jag ju världen med storm. Eller uppfyllde pressens behov av lagom kontrovers och spaltfylland. Och fler intressen gick under bilan i takt med att tiden fylldes av rutin: musik, teve, krogen, umgänge.

År 2005 hade jag emellertid funnit en flödande källa av oförstörd tid då jag isolerade mig i en kåk i södra norrland, utan körkort, en knapp mil från närmaste håla. Jag hade fått ett stipendium från författarfonden, och tanken var ju att jag skulle följa upp ”Recension” med något nytt. En dag när jag traditionsenligt stirrat färdigt på den blanka skärmen och stängt word noterade jag att Civilization låg kvar på mitt gamla ök till dator. På min födelsedag unnade jag mig därför en rejäl omgång ”civ” igen, ett dataparty som det vore 1999. Jag hade dagen till ära skaffat öl och hasch, och med en öppen öl och en nytänd joint i handen satt jag där, under förväntan, medan ”Sid Meier´s Civilisation” laddades. Typ tredje klunken öl smakade gårdaga, och jag insåg att åtta timmar redan gått. I askkoppen låg den självsläckta jointen, och jag funderade på om jag kanske skulle laga middag. Typ sex timmar senare sliter jag mig lös ur hypnotiseringen för andra gången, i första hand väckt av min vrålande magsäck. Det blev något snabbt hopkok av nudlar och grönsaker, sedan tillbaks in i civlilzationskartans helvete, där jag nötte ned den återstående motståndaren över århundraden av utmattande kärnvapenkrig. Segern var mig lika bitter som vanligt, och Civlilization raderades äntligen från datorn.

Sedan dess har jag överhuvudtaget inte befattat mig med varken ”Civilization” eller andra skärmspel, tills jag i våras skulle testa Viagra med min flickvän. För att undvika press tog jag den i smyg, och föreslog lite oskyldigt att vi väl kunde spela lite tv – spel, med baktanken att slå ihjäl precis lagom mycket tid, typ den halvtimma som krävs för att Viagran ska få effekt. (Jag har väldigt svårt med att sluta kolla på en film. Känns som någon form av slöseri, typ som att slänga mat) Så vi kör igång ”Halo III”, multiplayer. Fem timmar senare inser jag att Viagran snart går ur min kropp, och initierar ett pliktskyldigt samlag innan nästa omgång Halo. Den hypnotiska effekten tycktes inte ha avtagit.

Så i förra veckan, i fredags närmare, satt jag och betraktade min digra ”att göra” – lista när jag beslöt mig för att det fan är augusti ännu, och därmed lagstadgad semestertid, typ. Den brännande fråga som därmed uppstod var hur jag rent praktiskt skulle gå till väga för att faktiskt ha semester, det vill säga slösa bort min tid på ett onyttigt vis. Jag har knappt några vänner, är jävligt less på film, har läst för många böcker och tröttnar snabbt på att odla hucancer i sommarsolen.

Då slog mig: strategispel. Dock har jag numera mac som fritidsdator, och det var ju lögn i helvete att hitta någon vettig Civ-torrent till Mac. Däremot hittade jag ”Age of Empires III”, rätt liten fil som därtill enkelt gick att dra igång utan en massa jävla admin – crack – skit. Hade ett vagt minne av att ha slängt bort några timmar på första varianten, ett minne av en snabbt tröttnad ”civ” – kopia, och mycket riktigt; redan efter några timmars kamp har jag ledsnat och slår på en film istället. För små kartor, för många allierade, och framförallt för jävla enkelt på helt fel sätt. Jag vill inte bli kärnvapenbombad när jag har fullt upp med att bygga pyramiderna, men jag vill heller inte utses till plötslig segrare när jag är mitt uppe i att bygga upp min invasionsarmé.

I måndags satte jag mig så vid datorn för att skriva på mitt nästa blogginlägg. Utanför sken solen, på fejjan var idel glada idioter, och jag tänkte ”i helvete!”. Dags att testa den där ”Age of Empires” – kampanjen. Klockan halv ett på natten gav jag så upp, i fullständigt hopplös kamp mot ottomaner i Sydamerika (?). Jag slog av datorn, full av forna dagars obehag, den där fullständigt urlakade känslan till både kropp och själ, fullständigt inställd på att skriva denna recension dagen som följde.

På morgonen fick jag dock ett infall till en möjlig lösning av mitt hopplösa läge, och väl hemkommen efter mitt gympass kunde jag inte låta bli att göra ett försök. Halv tre på natten hade jag äntligen spelat klart ”Akt I” av den första kampanjen. Jag kände mig naturligtvis helt jävla söndertjackad, samt en smula frustrerad, i och med att jag insåg hur mycket tid jag slösat bort på rena nybörjarmisstag, som att spara och därmed ideligen återgå till lägen där spelet redan var förlorat.

I och med att detta påstås vara någon slags recension kan det förstås vara på sin plats med några särskilda kommentarer om spelet ifråga: historien är ju fullständigt idiotisk, och mina många misslyckanden berodde i regel på att jag behandlade spelet som om det var mer sofistikerat än det egentligen var, och försökte spela skiten på mitt eget sätt. När jag väl följde instruktionerna till punkt och pricka klarade jag av varje bana på någon timme, max.

Men tiden slösade jag ju bort på ett fullständigt meningslöst och därmed luxuöst sätt, och nog mådde jag som ett urlakat förhörsobjekt efteråt, vilket måste klassas som godkänt.

Tillägg: innan publicering hann jag ge ”akt II” ett försök, och efter en snabbt genomspelad inledning har jag givetvis kört fast totalt i del 2, av den enkla anledningen att motståndaren har så jävla mycket fler soldater än mig, och snabbare utveckling. Vad i helvete göra? Jag har lekt med tanken på att radera skiten, men på grund av någon slags missriktad stolthet vill jag inte riktigt ge upp så jävla lätt. Prognos: minst fyrtio ytterligare timmar kommer slängas ned i detta svarta hål. Med BERÖM godkänt, utifrån spelets egna, perverterade premisser.

Annonser

From → Uncategorized

7 kommentarer
  1. Hej!
    Ett tips är att leta upp en DOS-emulator till mac. Det måste finnas. Dosbox är fantastisk till Linux och Windows, och verkar finnas till OSX . Därifrån är det bara att lära sig Dosbox och DOS (5-20 minuter beroende på förkunskaper av terminaler) och sedan ladda ner klassikern till DOS.

    • schipperke77 permalink

      Tack för tipset, men har fått hem en vettig PC nu, och slipper gärna lära mig mer om datorer än absolut nödvändigt.

  2. adriat permalink

    Jag får en liknande känsla av meningslöshet (för att inte prata om vidriga minnen av bortödade tonårstimmar framför eftermiddags-TV) efter att ha läst färdigt inlägget. Bra skrivet.

  3. Max permalink

    bra läsning om en mycket välbekant företeelse. det kanske värsta giftet av allt är i min bok Imperialism. det spelade jag varje dag och natt till gryningen ett helt jullov (alltså till klockan 11 då ungefär)

    • schipperke77 permalink

      Tack. Efter att kört fast på ett alldeles för tråkigt sätt i ”Act II” letar jag nytt tidsfördriv. Imperialism låter lovande, om jag inte får styrsel på ”Europa Universalis”

  4. myskox permalink

    Var stark, gode broder! Återläs detta inlägget du skrivit ibland.

    Jag försökte uppskatta nån gång, hur mycket tid jag lagt på civ I-III.
    Kanske ett år dygnet runt nästan! Och alltid fuskade jag på något sätt. Typ ladda om, eller spela på en låg svårighetsgrad?

    Tiden är den största kraft, mycket mäktigare än rymden t.ex.
    Vi som lärt oss ägna tiden, skörda den, genom att så t.ex. lyckligt lottade är vi.

    Spelar gärna en sång för dina goda uttryck, för den som har tid:

    / myskox

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: